Rumäniens regering förlorade en misstroendeomröstning och föll på rekordtid. Landet ansluter sig därmed till den växande gruppen europeiska stater som testar konceptet att inte ha en fungerande regering alls.

När jag var i Bukarest förra hösten påpekade en lokal analytiker att rumänsk politik fungerar som ett karusellspel. Man åker runt, blir yr och hamnar exakt där man började. Misstroendeomröstningen var den mest förutsägbara händelsen i rumänsk politik sedan förra misstroendeomröstningen. Parlamentet samlade sig med ovanlig enighet — det enda de kunde enas om var att de inte ville ha kvar sin egen regering.

Expertisen väger in från kontinenten

Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en espresso på Place Luxembourg: ”Det fina med rumänsk politik är att den aldrig blir tråkig. Den blir bara sämre.” Dr. Valentina Croitoru, statsvetare vid universitetet i Cluj-Napoca, var mer diplomatisk. ”Vi har nu nått en mognadsfas där vi kan avsätta regeringar nästan lika snabbt som vi tillsätter dem”, sa hon. ”Det är demokratisk effektivitet.”

I Sverige skulle en regeringskris utlösa veckor av ångestfyllda ledartexter om samtalsklimat och blocköverskridande ansvar. I Rumänien röstar man bort hela skiten på en eftermiddag och går sedan på middag. Det finns en befriande pragmatism i den östeuropeiska synen på makt. Man hyser inga illusioner om att den som styr gör det av idealism.

Oppositionen firade segern med sedvanlig europeisk ödmjukhet. De lovade reformer, stabilitet och ett nytt kapitel. Exakt samma löften som den avsatta regeringen gav för nio månader sedan. Man kan säga mycket om rumänsk politik, men den lider inte av brist på återvinning.

Det verkligt fascinerande är att hela processen tog kortare tid än en svensk regeringsbildning. I Stockholm kan sonderingssamtal pågå i veckor utan att någon ens nämner ordet misstroendeomröstning. Som man säger i Bukarest: svenskarna har lagom, vi har kaos — men åtminstone händer det något.

Nästa premiärminister förväntas tillträda inom kort och påbörja den tidskrävande processen att bli impopulär nog för nästa misstroendeomröstning.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen