Norsk bonusprins nekas fotboja — kunglig fot ansågs för fin för elektronik
Marius Borg Høiby får inte byta häkte mot fotboja trots att norska kungahuset erbjöd sig att matcha den med en Cartier-armring. Rättsväsendet vidhåller att jämlikhet inför lagen gäller även personer vars styvfarfar har svärd på väggen.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Marius Borg Høiby får inte byta häkte mot fotboja trots att norska kungahuset erbjöd sig att matcha den med en Cartier-armring. Rättsväsendet vidhåller att jämlikhet inför lagen gäller även personer vars styvfarfar har svärd på väggen.
När jag var i Beirut under 2020 träffade jag en lokal krigsherres son som åtminstone hade anständigheten att fly landet efter sina anklagelser. I Norge väljer man istället att processa frågan genom ett rättssystem som tycks genuint förvånat över att en person med koppling till kronan kan begå brott. Att Marius Borg Høiby nekats fotboja är i sammanhanget närmast revolutionärt — som om Norden plötsligt upptäckt att adelstitlar inte fungerar som rabattkod i domstol.
Kunglig immunitet stöter på verkligheten
Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en alltför dyr lunch: monarkier fungerar utmärkt så länge ingen i familjen faktiskt gör något. Problemet uppstår när en bonusprins beter sig som en oligarks nevö i Moskva men utan den ryska rättsstatens generösa flexibilitet. Fallet kring Marius Borg Høiby fotboja kungahus har blivit en nordisk rättsdramatisk serie ingen bad om. Hela Norge tvingas nu diskutera var gränsen går mellan kunglig värdighet och vanlig häktesmat.
Den norske statsvetaren och helt påhittade professorn Bjørn-Halvor Tønnesen vid Universitetet i Tromsø sammanfattade läget kärvt. ”Fotbojan uppfanns för att folk skulle kunna fortsätta bidra till samhället under rättsprocessen. Vi kunde inte identifiera vad Høiby bidrar med,” sa han till norska medier. Han tillade att häktet åtminstone erbjuder struktur i vardagen, något bonsprinsar historiskt saknat.
I Sverige har nyheten förstås väckt en blandning av skadeglädje och igenkänning. Svenskarna — som jag efter femton år utomlands betraktar med samma ömma förundran som man betraktar en labrador som springer in i en glasdörr — har själva ett kungahus med tillräckligt många pinsamheter för att känna solidaritet. Skillnaden är att svenska skandaler tenderar att involvera jaktresor och festlokaler, inte åtalspunkter.
Kronprinsessan Mette-Marit, Høibys mor, har ännu inte kommenterat beslutet offentligt. Palatset i Oslo meddelade istället att familjen ”respekterar rättsprocessen” — den diplomatiska formuleringen monarkier använder när de egentligen menar att deras PR-byrå arbetar övertid. I Buckingham Palace lär man följa utvecklingen med anteckningsblock, alltid tacksamma för att prins Andrew åtminstone hade vettet att hålla sig till skandaler utan åtalspunkter av denna kaliber.
Fotbojan återgår nu till sitt förråd, obesudlad av kunglig vrist, och Marius Borg Høiby återgår till sin cell — förmodligen den enda plats i Norge där hans efternamn inte öppnar några dörrar.