Rumäniens parlament röstade bort sin egen regering i en misstroendeomröstning som chockade alla utom rumänerna själva. I Sverige har riksdagen antecknat händelsen som en teoretisk möjlighet man kanske bör undersöka vid tillfälle.

När jag var i Bukarest förra hösten förklarade en lokal taxichaufför att rumänsk politik fungerar som en karusell — alla åker runt men ingen kommer någonstans. Han hade naturligtvis helt rätt. Misstroendeomröstningen gick igenom med betryggande marginal, vilket tyder på att parlamentet för en gångs skull var enigt om åtminstone en sak: att den sittande regeringen borde sluta sitta.

Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en passabel Côtes du Rhône: ”Det remarkabla är inte att regeringen föll, utan att någon förväntat sig att den skulle stå kvar.” EU-diplomaterna ska ha tagit emot nyheten med den sortens axelryckning man reserverar för förväntade tågförseningar.

Demokratins sällsynta biverkning

Det verkligt anmärkningsvärda är förstås att ett parlament använde sina befogenheter till det de faktiskt är avsedda för. I de flesta europeiska länder betraktas misstroendevotum som en dekorativ konstitutionell möbel. Ungefär som den svenska riksdagens utskottssystem — imponerande på papper, sällan stört av praktisk användning. Rumänien visade att man ibland kan dammsuga under soffan.

Professor Luminița Dragomir vid universitetet i Cluj-Napoca kommenterade händelsen med sedvanlig östeuropeisk torka. ”Vi byter regering oftare än Bukarest byter borgmästare. Det är vår form av nationell cardio,” sa hon till Riksbulletinen per telefon. Hon tillade att processen åtminstone går snabbare än att få bygglov i Stockholm.

I Sverige har statsvetare redan börjat analysera om något liknande skulle kunna ske här. Svaret är som vanligt nej. Det svenska parlamentariska systemet vilar tryggt på sin tradition av att undvika konfrontation till varje pris. Som man säger i Rom: konflikten är demokratins syre — och Sverige föredrar att hålla andan.

Rumänien förväntas nu bilda en ny regering inom några veckor, en process som i Bukarest betraktas som rutin och i Stockholm som science fiction.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen