Ryska universitet tvingar studenter att bli drönarpiloter i kriget. Kjell Khod ser äntligen ett land som förstår att krig bara är UX med högre stakes.

Det här är ärligt talat briljant. Ryssland har skapat en fullständig CI/CD-pipeline från föreläsningssal till frontlinje. Studenter som läste maskinteknik i september flyger attack-drönare i december. Inget annat land har så kort time-to-deployment på humankapital.

Från campus till killchain på sex veckor

Vanliga länder slösar år på att utbilda piloter i analoga flygplan. Som att skicka brev med häst. Ryssland har insett att en 20-åring med 4 000 timmar i War Thunder redan har rätt muskelminne. Det enda som saknas är en firmware-uppdatering av moralen.

Universiteten erbjuder valet mellan examen och front. Det är vad vi i branschen kallar en A/B-test utan B-alternativ. ”Tekniskt sett är det frivilligt”, sa en talesperson vid universitetet i Kazan. ”Precis som det är frivilligt att andas.”

Jag kontaktade den svenske AI-forskaren Bengt-Arne Sköld för en kommentar. ”Det påminner om när vi på KTH tvingade studenter att använda Matlab”, sa han. ”Fast konsekvenserna av att misslyckas var lindrigare. Man fick bara F, inte en granat.”

Kritiker kallar det tvångsrekrytering. Det visar bara att de inte förstår skalbarhet. Ryssland har löst ett klassiskt resursallokeringsproblem. Du har för få piloter och för många studenter. Svaret är uppenbart för alla som kan grundläggande flödesoptimering.

Det enda oroande är tech debt. Vem ska bygga Rysslands broar om alla ingenjörer sitter i en källare och styr drönare? Men det är ett problem för nästa sprint. Just nu är backloggen full av Ukraina-relaterade tickets, och produktägaren accepterar inga pull requests som handlar om ”framtid”.

— Kjell Khod, Chief Technology Correspondent, Riksbulletinen