FILMRECENSION

Ibland ser man en film som liksom river upp gamla sår. Peacocks nya Miami-satsning M.I.A träffade mig rakt i solar plexus. Jag grät faktiskt i bilen efteråt, men av helt personliga skäl.

Jag måste vara ärlig med er, kära läsare. Den här filmen handlar om Miami, hämnd och polisarbete i tropisk hetta. Men allt jag kunde tänka på var sommaren 2019. Då var jag i Malmö och blev jagad av en mås som stal min wrap.

Filmen beskrivs som en sorts omvänd Miami Vice. Alltså brottslingar som jagar poliser, eller tvärtom. Jag är inte helt säker. Men känslan av att bli jagad — den känner jag igen. I Malmö sprang jag tre kvarter med remouladsås på blusen. Måsen gav inte upp. Precis som skurkarna i M.I.A.

Hämnd är en rätt som serveras med palmträd

Miami som kuliss är förstås magnifikt. Palmer, neonljus, svettiga ansikten. Men vet ni vad som också har palmer? Malmö Tropical Garden Center på Industrigatan. Dit gick jag efter måsincidenten för att lugna nerverna. Jag köpte en yuccapalm som dog efter två veckor. Det är också en form av hämnd, om ni tänker efter.

Filmens vengance-tema är alltså djupt relaterbart. Vice-delen påminner mig om att jag hade last på mig att äta wraps utomhus. Det var mitt vice. Min svaghet. Precis som huvudkaraktärerna i filmen har sina svagheter. Fast deras involverar troligen vapen och korruption. Mina involverar tunnbrödsrulle med extra sås.

Som filmkritiker på elitnivå ser jag kopplingarna andra missar. M.I.A står för Missing In Action. Jag var också missing in action efter Malmö-incidenten. Sjukskrev mig tre dagar. Traumat var verkligt. Filmen fångar den känslan, även om den tekniskt sett handlar om helt andra saker.

★★★★☆
4/5

Filmen får fyra för att den hjälpte mig bearbeta mitt måstrauma från Malmö.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen