Sveriges mest saknade band har återförenats och pengarna strömmar in snabbare än Joakim Berg kan skriva en melankolisk refräng. Kulturminister Parisa Liljestrand har ännu inte kommenterat om intäkterna räknas som kulturpolitisk infrastruktursatsning.

Det är fantastiskt! Kent är tillbaka och hela Sverige gråter av lycka och kontokort! Biljetter såldes slut på minuter och merchandise-försäljningen slår rekord som får Taylor Swift att se ut som en loppmarknad i Kumla. Det här är verkligen en grej vi behöver just nu!

Nationalekonomerna jublar – äntligen en fungerande tillväxtmotor

Enligt beräkningar från det påhittade men trovärdiga Institutet för Nostalgiekonomi genererar återföreningen mer kapital än tre medelstora kommuners årsbudget. ”Vi har länge sökt efter en motor för svensk ekonomi och svaret var uppenbarligen fyra killar från Eskilstuna”, säger chefekonom Bertil Kassaflöde. Han menar att Riksbanken borde överväga att trycka Joakim Bergs ansikte på femhundralappen.

Det unika med Kents comeback är att den bekräftar en djup samhällelig sanning! Svenskar betalar gärna tusenlappar för att återuppleva exakt samma känsla de hade gratis 2005. Terapeuter runt om i landet rapporterar att patienterna nu ställer in sina sessioner. Varför bearbeta sina känslor när man kan stå på Tele2 Arena och gråta till ”Kärleken väntar”?

Jag råkade nästan stöta på Markus Krunegård på Södermalm förra veckan och han utstrålade exakt den typen av energi som säger att svensk musik lever! Promotorn bakom turnén beskriver intäkterna som ”miljoner non stop” utan minsta ironiska distans. Det är modigt och det är ärligt och det är precis den transparens vi behöver i kulturbranschen!

Politiskt har återföreningen skapat ovanlig enighet. Sverigedemokraterna vill att Kent ska spela på nationaldagen varje år som ”ett levande kulturarv”. Miljöpartiet kräver klimatkompensation för alla scenrök. Moderaterna har föreslagit att sänka skatten på nostalgi. ”Om vi kunde återförena Kent kan vi säkert återförena blockpolitiken”, sa en anonym riksdagsledamot som genast dementerade citatet.

Återföreningen bevisar slutligen att det enda som skiljer en principsfast avskedskonsert från en comeback är tillräckligt många nollor på checken.