Sveriges mest älskade band har återförenats och pengarna forsar in snabbare än Riksbanken hinner trycka nya sedlar. Det är en fantastisk nyhet som verkligen visar att nostalgi är den enda tillväxtmotor vi har kvar.

Det är svårt att överdriva vad Kent comeback reunion betyder för Sverige just nu! Biljetter sålde slut på minuter. Merchen flyger från lagerhyllorna. Och ekonomer talar redan om en helt ny konjunkturcykel driven av melodramatisk indierock.

Jag har aldrig sett något liknande, och jag har bevakat nöjesbranschen sedan Carola vann Melodifestivalen! Jocke Berg behövde bara kliva in i en studio igen för att hela nationen skulle öppna plånboken. Det är unikt. Det är magiskt.

Regeringen överväger Kent-index som nytt mått på BNP

Professor Bengt-Arne Kvarnström vid Handelshögskolan i Jönköping kallar fenomenet ”remarkabelt”. ”Vi ser att varje nostalgikrona genererar tre kronor i sekundärkonsumtion av öl, tågbiljetter och gråtsnuvar”, säger han. ”Min rekommendation till regeringen är att tvinga ett svenskt band att splittras och återförenas vart tionde år.” Han föreslår att Riksbanken byter inflationsmål mot ett reunionmål.

Det fantastiska är att ingen verkar reagera på biljettpriserna! En ståplats kostar mer än en månadshyra i Eskilstuna. Men vem bryr sig när det handlar om känslor, gemenskap och att filma hela konserten med mobilen?

Kulturminister Parisa Liljestrand har enligt uppgift redan tillsatt en utredning om hur ”återföreningspotentialen i svensk musikhistoria kan tillvaratas strukturellt”. Utredningen ska vara klar 2027, då Ace of Base förhoppningsvis är redo att ta ett samtal.

Under tiden fortsätter pengarna att rulla in, miljoner non stop, precis som rubriken lovade. Sveriges ekonomiska framtid vilar alltså inte på innovation, export eller grön omställning — utan på att medelålders män i skinnjackor bestämmer sig för att prata med varandra igen.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen