Johan Pehrson ska enligt uppgifter lämna Sverige för en post i Portugal. Omständigheterna kring försvinnandet väcker fler frågor än svar.

Vad driver en före detta arbetsmarknadsminister att plötsligt försvinna till Iberiska halvön? Vad exakt flyr man från? Och varför just Portugal — ett land känt för att sakna utlämningsavtal med den svenska väljaropinionen? Frågorna hopar sig, men svaren lyser med sin frånvaro.

Vittnen beskriver en man utan ånger

Pehrson ska enligt uppgifter ha utsetts till Sveriges ambassadör i Lissabon. Tillsättningen uppges ha skett i det tysta, långt från offentlighetens ljuskäglor. Ett klassiskt mönster, menar bedömare. Den som granskat tillräckligt många politiska karriärer känner igen tecknen.

”Vi ser det här om och om igen”, säger Mirjam Klintskog, docent i politisk kriminologi vid Högskolan i Skövde. ”En minister avslutar sitt värv, lämnar brottsplatsen, och dyker upp på en solkust med diplomatpass. Det är läroboksmässigt.”

Ambassadörsposten i Lissabon har länge betraktats som en av de mest eftertraktade placeringarna i svensk utrikesförvaltning. Milt klimat. God mat. Och framför allt — ett betryggande avstånd till Arbetsförmedlingen, den myndighet Pehrson i åratal uppges ha haft ansvar för. Flera av myndighetens anställda vittnar om en närmast overklig lättnad.

Men var det verkligen en belöning, eller snarare en förvisning? Regeringen ska enligt uppgifter ha genomfört en ”noggrann rekryteringsprocess”. Vad den processen bestod i har dock ingen ännu kunnat redogöra för. Ingen förhörs. Ingen ställs till svars. Akten stämplas hemlig och arkiveras under rubriken ”karriärutveckling”.

Sverige har därmed åter bekräftat sin position som världsledande i en mycket specifik disciplin: att belöna politiska gärningar med utsikt över Atlanten. Nästa gång en minister lämnar sitt uppdrag bör spaningsinsatsen inledas omedelbart — innan boardingkorten hinner skrivas ut.

— Lisbeth Förhör, Rättsreporter, Riksbulletinen