Ludvika kommun har lagt 250 000 kronor på en ny logotyp som ingen kan läsa. Miljöreporter Håkan Utsläpp ser det hela som ännu ett brott mot naturen.

Det finns många sätt att elda upp en kvarts miljon. Man kan bränna sedlarna direkt, vilket åtminstone hade gett lite värme åt någon. Eller så gör man som Ludvika kommun och beställer en logga som ser ut som om någon spillt kaffe på ett kuvert.

Invånare har reagerat. ”Ser knappt vad det står”, säger flera. Men det är kanske poängen. Om man inte kan läsa kommunens namn slipper man påminnas om vem som spenderade pengarna.

En ekologisk katastrof i fyrfärg

Det ingen pratar om är miljöaspekten. Den gamla loggan fungerade. Den krävde inget tryckeri som skulle köra igång nya pressar, inga designbyråer som flög till Stockholm för möten, inga presentationer utskrivna på papper som ingen läste. Nu ska den nya loggan tryckas på allt från brevpapper till sopbilar. Varje kommunal pappersservett blir ett litet minnesmonument över slöseri, och varje sådan servett hamnar till slut i naturen.

Jag ringde kommunens grafiska profil-ansvarige, som bad mig kalla honom ”Per”. Per sa att loggan ”speglar Ludvikas resa framåt”. Jag frågade vart resan går. Per la på.

Klimatexperten Doris Slaggmark vid Riksbulletinens miljöinstitut är inte förvånad. ”Ludvika logga skattekronor — det är tre ord som sammanfattar hela den svenska kommunala förvaltningsmodellen”, sa hon. ”Man tar medborgarnas pengar och omvandlar dem till något ingen bad om, ingen behöver och ingen kan tyda. Det är en slags omvänd fotosyntes. Resurser blir meningslöst syre.”

Ludvika är inte ensamma. Runt om i Sverige byter kommuner loggor som om det vore en olympisk gren. Pengarna kunde ha gått till vatten, skog eller åtminstone en bänk i en park. Men bänkar har ingen designbyrå bakom sig, så de saknar strategiskt signalvärde.

När allt ändå ska gå under hade det varit trevligt om vi åtminstone kunde läsa vad det stod på gravstenen.

— Håkan Utsläpp, Miljöreporter, Riksbulletinen