Kristdemokraternas partiledare hyllade den förra liberala riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson i termer som normalt reserveras för helgon och husdjur. Riksbulletinen har granskat fenomenet och funnit att tårarna sannolikt var äkta, vilket gör saken betydligt värre.

Det är noterat att Ebba Busch, vars politiska gärning i huvudsak bestått av att med varierande framgång positionera sig mot allt vad liberalism heter, nu funnit anledning att gråta av glädje över just en liberal. Redaktionen har kommit till slutsatsen att detta antingen vittnar om en djupgående personlig omvälvning, eller om att begreppet ”politisk motståndare” i Sverige numera saknar varje form av meningsfullt innehåll. Hyllningen av Birgitta Ohlsson framfördes med en värme som fick flera åskådare att kontrollera om de befann sig på rätt partikonferens.

Känsloforskare varnar för epidemisk blocköverskridande gråt

Professor Sten-Göran Tåredal vid Centrum för politisk affekt vid Lunds universitet menar att fenomenet är djupt oroande. ”När en konservativ partiledare gråter av glädje över en liberal är det ett tydligt tecken på att det ideologiska immunförsvaret har kollapsat”, säger han. Han tillägger att liknande symptom observerades i Italien på 1990-talet, strax innan hela partisystemet föll samman.

Det bör i sammanhanget påpekas att Birgitta Ohlsson under sin aktiva tid representerade precis den typ av individualrättighetsbaserad liberalism som Kristdemokraterna traditionellt betraktat som ett existentiellt hot mot familjen, nationen och den kristna värdegrunden. Att denna ideologiska avgrund nu kan överbryggas med ett par glädjetårar säger något väsentligt om det svenska politiska landskapet. Det säger nämligen att det inte längre finns något landskap att tala om, utan snarare en platt yta där alla rör sig fritt i alla riktningar utan att märka att de krockar.

Riksbulletinen har i sin granskning även funnit att hyllningstal mellan politiker från olika block ökat med 340 procent sedan 2022. En intern promemoria från Kristdemokraternas kommunikationsavdelning, som redaktionen naturligtvis inte har tillgång till men ändå känner till innehållet i, ska ha beskrivit strategin som ”empatisk varumärkesexpansion”. Formuleringen sägs ha godkänts av samtliga närvarande utan att någon skrattade.

Det är slutligen värt att notera att Ebba Busch inte specificerade exakt vad det var hos Ohlsson som framkallade tårarna. Redaktionen har kommit till slutsatsen att detta var klokt, eftersom ett konkret svar riskerat att avslöja att den egentliga anledningen till gråten var lättnad över att ytterligare en liberal lämnat den aktiva politiken.

— Styrbjörn Fastlås, Chefredaktör, Riksbulletinen