Kostnaden för att fira studenten har stigit så kraftigt att familjer överväger att skippa champagnen och istället investera pengarna i barnets framtida CSN-återbetalning. Begreppet studenten kostnad press har blivit en realitet som hotar att slå hårdare mot hushållen än själva högskoleförordningen.

Å ena sidan kan man hävda att studentfirandet är en investering i social sammanhållning och familjegemenskap. Å andra sidan visar nya siffror att den genomsnittliga studentfesten nu kostar mer än en halvårshyra i Norrlands inland. Men framför allt är det ett symptom på en djupare strukturell kris. Inflationsdrivna blommor, flakdekorationer och cateringtjänster har skapat en helt ny konsumtionsbubbla som inte ens Riksbanken verkar ha modeller för.

Blominflationen — den kris ingen talar om

Gladiolerna har blivit vår tids tulpanlökar. Priset på en studentbukett har ökat med uppskattningsvis fyrtio procent sedan 2019, enligt uppgifter som ingen myndighet vågat sammanställa officiellt. Det är naturligtvis lätt att avfärda detta som en marginell kostnad. Men marginella kostnader har en förmåga att ackumuleras till makroekonomiska katastrofer.

Lena Björkqvist, docent i festekonomisk beteendevetenskap vid Handelshögskolan i Skövde, ser dock inte bara mörker. ”Det positiva är att studentflaket fortfarande drivs med diesel och inte champagne, även om prisskillnaden krymper för varje år”, säger hon. ”Men jag är genuint orolig för familjer som tar blancolån för att finansiera sillbuffén. Vi riskerar en generation föräldrar som betalar av jordgubbstårtan tills barnen själva tar studenten.”

Visst finns det de som firar enkelt och billigt. Vissa familjer nöjer sig med hembakad prinsesstårta och en skylt vid grinden. Men den sociala pressen att prestera ekonomiskt har gjort studentfirandet till en tävling där förlorarna skäms och vinnarna går i personlig konkurs. Det är, erkänner även de mest optimistiska analytikerna, inte en hållbar jämvikt.

Regeringen har hittills inte kommenterat frågan, vilket i sig kan tolkas som ett tecken på att problemet är för stort för att adressera utan att förlora väljare. Från Finansdepartementet hörs visserligen vaga löften om att ”följa utvecklingen”. Samtidigt visar historien att utvecklingen brukar ha sprungit ivägs långt innan någon börjat följa den.

Kvar står den nyutexaminerade artonåringen, hyllad med blommor vars sammanlagda kostnad överstiger den första månadslönen hen sannolikt kommer att tjäna. Det är på många sätt en perfekt metafor för den svenska ekonomin — vi firar alltid stort, oavsett om det finns något att fira.

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen