Släck glesbygden – men för guds skull låt Sundbyberg lysa!
Trafikverket har beslutat att släcka vägbelysningen längs tusentals kilometer landsväg i Sveriges glesbygd. Motiveringen är sparsamhet. Riksbulletinen anser att förklaringen är för enkel – och att sanningen är betydligt mörkare.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
LEDARE
Trafikverket har beslutat att släcka vägbelysningen längs tusentals kilometer landsväg i Sveriges glesbygd. Motiveringen är sparsamhet. Riksbulletinen anser att förklaringen är för enkel – och att sanningen är betydligt mörkare.
Riksbulletinen anser att något ruttet pågår i det svenska vägnätet.
Det börjar oskyldigt. En tjänsteman i Sundbyberg skriver ett PM. Ordet ”besparingar” förekommer fjorton gånger. Ordet ”glesbygd” förekommer en gång – i en bisats. Så föds ett beslut: lamporna längs landsvägen ska släckas. Bönder, lastbilschaufförer och älgar får klara sig i mörkret. Det kallas rationalisering.
Men låt oss se på saken med öppna ögon – eller rättare sagt, med de ögon som faktiskt fortfarande har belysning.
Kontoret lyser. Landsvägen inte.
Trafikverkets huvudkontor i Sundbyberg är upplyst som ett daktyloskopilab på övertid. Glasfasader. Lobbybelysning. Möjligen en konferenslokal döpt till ”Framtid” där man serverar kaffe i termosar märkta med myndighetens logotyp. Inte en enda watt sparas där. Nej, besparingarna sker någon annanstans. De sker där inga lobbyister kör bil på natten. De sker där ingen riksdagsledamot bor. De sker i mörkret – bokstavligen.
Riksbulletinen noterar mönstret med den skärpa som situationen kräver. Det är alltid samma mönster. Centralorten lyser. Periferin mörknar. Det är inte slump. Det är inte ekonomi. Det är geografi som ideologi.
Naturligtvis förnekar Trafikverket alla konspiratoriska tolkningar. De talar om ”evidensbaserade trafiksäkerhetsanalyser” och ”kostnadseffektiva lösningar”. Riksbulletinen har läst dessa analyser. De är skrivna av människor som inte kört bil i mörker sedan de lämnade universitetet. Det märks.
Sverige är ett avlångt land. Det har alltid varit det. Men nu verkar den norra halvan av avlångheten vara valfri. Riksbulletinen kräver svar. Varför ska en lantbrukare i Ångermanland navigera i kolsvart mörker – medan Sundbybergs glaspalats glöder som en julgranskula sedd från rymden? Är det sparsamhet? Är det rättvisa? Eller är det något annat?
Riksbulletinen anser att det är något annat.
