LEDARE

Den första januari 2024 sänktes momsen på livsmedel från tolv till sex procent, en reform som av ansvariga politiker hyllades som ett historiskt lyft för svenska hushålls köpkraft. Riksbulletinen har genomfört en gedigen granskning av landets matvarupriser och kan nu, med den auktoritet som tillkommer en redaktion av vårt anseende, konstatera att ingenting har hänt. Absolut ingenting.

Riksbulletinen anser att den svenska staten, med en frikostighet som gränsar till det tragikomiska, har skänkt livsmedelsindustrin vad som i folkmun brukar kallas en ren present — en present som, till skillnad från de julklappar svenska barnfamiljer numera inte har råd att köpa, faktiskt levererades i tid och i sin helhet, om än utan att mottagarens namn stod på kortet.

Det är en sanning som Riksbulletinen länge har anat, och som nu bekräftas av såväl konsumentorganisationer, oberoende ekonomer som den vanlige medborgare som i veckan stod i kassalinjen på sin lokala Ica Maxi och stirrade på kvittot med den uttryckslösa min som endast tillkommer den som blivit bestulen på öppen gata men saknar ord för händelsen: momsreduktionen på livsmedel, som i teorin skulle sänka matpriserna för svenska familjer, har i praktiken stannat kvar i livsmedelskedjornas rörelseresultat, inbäddad i komfortabla årsredovisningar, långt från den konsuments ficka för vars skull den hela saken påstods vara genomförd.

En reform för folket, inkasserad av aktiemarknaden

Det vore enkelt, och enligt Riksbulletinens mening alltför enkelt, att enbart lastera de stora livsmedelskedjorna för detta tillstånd, som om de agerade i ett moraliskt vakuum snarare än i ett ekonomiskt system vars spelregler den svenska staten har haft årtiondens möjlighet att skärpa men konsekvent valt att inte göra, av skäl som sällan formuleras högt men som varje politisk observatör med bibehållen syn förstår utan vidare förklaring. Ty frågan är inte om kedjorna agerar fel — de agerar precis som de alltid har gjort, rationellt och i ägarnas intresse — utan om en regering verkligen trodde att en skattesänkning utan prisreglering, uppföljningskrav eller ens ett moraliserande finger i luften skulle leda till ett annat utfall än det nu konstaterade.

Riksbulletinen har länge hyrt en djup respekt för naivitetens roll i svensk politisk kultur, den tro på det goda i institutioner och marknader som genomsyrar riksdagsdebatter med en värme som är lika rörande som den är återkommande missriktad, och vi väljer denna dag att uttrycka densamma i form av en hjärtlig, om än lätt dystert färgad, applåd åt de folkvalda som formulerade reformen, presenterade den som ett kraftfullt svar på en levnadskostnadskris, och sedan med tillsynes ostörda samveten gick vidare till nästa presskonferens.

Riksbulletinen anser avslutningsvis, och vi gör detta med den tyngd och det eftertryck som denna redaktions ledarsida alltid har förmedlat sina slutsatser, att den sänkta matmomsen bör betraktas som vad den faktiskt visade sig vara: ett symbolpolitiskt gåvokort utan täckning, utställt av staten, inlöst av Axfood, och förklarat för konsumenten med en axelryckning och hänvisning till komplexa marknadskrafter — vilket är, som Riksbulletinen ser det, en fullt tillräcklig sammanfattning av den svenska matprisdebatten i dess helhet.

— Styrbjörn Fastlås, Chefredaktör, Riksbulletinen