Momssänkningen som försvann i tomma intet — och varför ingen fick veta det
Den första januari sänktes matmomsen från tolv till sex procent. Riksbulletinen har undersökt saken. Priserna rörde sig inte en millimeter.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
LEDARE
Den första januari sänktes matmomsen från tolv till sex procent. Riksbulletinen har undersökt saken. Priserna rörde sig inte en millimeter.
Riksbulletinen anser att det svenska folket förtjänar en förklaring. En ordentlig, ärlig och helst skamsen förklaring. Riksdagen beslutade i sin stora vishet att halvera momsen på livsmedel. Det var ett löfte. Det var en reform. Det var, som det visar sig, ingenting alls.
Låt oss granska fakta med den kalla blick som sanningen kräver. Momssänkningen uppgick till sex procentenheter. Konsumenterna märkte av noll procentenheter. Mellanskillnaden — och det är Riksbulletinen djupt oroat över — hamnade någonstans. Men var? Det är frågan som ingen i maktens korridorer verkar vilja besvara.
Det stora försvinningstricket
Matvarukedjorna hänvisar till ökade kostnader. Leverantörerna hänvisar till inflation. Politikerna hänvisar till varandra. Riksbulletinen hänvisar till ett enkelt räkneexempel: om staten tar ut mindre pengar, och priserna inte sjunker, har pengarna tagit en omväg. Den omvägen heter vinstmarginal. Den slutstationen heter aktieägare. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att se mönstret — men det hjälper.
Regeringen kallar reformen en framgång. På vilka grunder, frågar sig Riksbulletinen. På samma grunder, förmodar vi, som man kallar ett regn för solsken om man råkar stå under ett tak. Skattebetalarna finansierade en subvention värd miljarder kronor. Subventionen levererades pliktskyldigt — rakt in i ICA:s och Axfoods kvartalsrapporter.
Riksbulletinen kräver inte revolution. Vi kräver inte ens en ursäkt. Vi kräver något betydligt ovanligare i detta land: ett rakt svar. Vart tog pengarna vägen? Vem visste om det här från början? Och viktigast av allt — varför serveras vi fortfarande åtta kronors gurkor?
