Iran opererar mitt i Järfälla – och kommunen svarade med kanelbullar
Agneta Svängrum om när iranskt säkerhetshot mötte svensk fikakultur i Järfälla – och vad det säger om Sverige som nation.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
KRÖNIKA
Det iranska säkerhetshotet har nått Järfälla. Det är en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Men här sitter jag, med kallt kaffe och varm förtvivlan, och inser att Sverige är ett land där utländska underrättelsetjänster möts av fikakultur.
Låt mig börja från början. Förra veckan rapporterades det om iranska säkerhetsintressen kopplade till aktiviteter i Järfälla kommun. Järfälla. Inte Langley. Inte Moskva. Järfälla – känt för sitt IKEA-varuhus och måttliga bussförbindelser.
Nu borde man kanske reagera med larm. Med krafttag. Med åtminstone en presskonferens i allvarlig kostym. Men nej. Enligt uppgifter bjöd kommunens representanter på fika vid något skede av hanteringen. Fika. Jag svär på det.
Jag har granskat detta noga. Kanske för noga, säger mina nära och kära. Men mönstren talar sitt tydliga språk. Iransk underrättelseverksamhet väljer inte Järfälla av misstag. Man väljer Järfälla för att man vet hur Sverige fungerar. Man vet att ingen kommer att höja rösten om det finns en kaffekanna i rummet.
Kanelbullen som geopolitiskt vapen
Tänk på det. Sverige har i decennier löst konflikter med konsensus, semla och god vilja. Vi förhandlar. Vi lyssnar. Vi erbjuder något att dricka till. Det är vackert. Det är också en säkerhetspolitisk sårbarhet stor som en hangarfartyg.
Jag kan nästan se det framför mig. En iransk agent kliver in. Förväntar sig motstånd. Förväntar sig kalla blickar och protokoll. Får istället en plätt med sylt och frågan om han vill ha mjölk i teet. Operationen löper vidare. Ingen har ens frågat efter legitimation.
Vad säger detta om oss som nation? Det säger att vi har förväxlat civilitet med naivitet. Att vi tror att varm atmosfär neutraliserar kalla intressen. Järfälla är inte ett undantag. Järfälla är Sverige i miniatyr – välkomnande, välmenande och fullständigt orustat för världens faktiska ondska.
Min poäng är enkel. Nästa gång en främmande makts ombud dyker upp i en svensk kommun, kanske man kan skippa vetebrödet. Eller åtminstone vänta tills man har förstått varför de egentligen är där. För Iran kom inte till Järfälla för fikat. Det visste alla utom kommunen.
