USA:s president meddelar att han ska få ut alla politiska fångar i Venezuela, ett land han tidigare förväxlat med minst två mexikanska delstater. Initiativet välkomnas av samma Vita hus-personal som förra veckan fick förklara att Colombia inte ligger i South Carolina.

När jag var i Beirut 2019 och bevakade en helt annan sorts politisk kollaps fick jag ett råd av en gammal BBC-korrespondent. ”Om en amerikansk president plötsligt bryr sig om fångar i Latinamerika, räkna dagarna till nästa val.” Visdomen känns relevant nu när Trump Venezuela politiska fångar plötsligt dominerar nyhetsflödet. I Sverige har nyheten förstås hamnat under Melodifestivalen i prioritetsordningen.

Humanitär iver med selektiv geografi

Trumps utspel om Venezuelas politiska fångar kom under en presskonferens som huvudsakligen handlade om tullpolitik mot Kanada. Övergången var, som en källa i Bryssel förklarade för mig, ”ungefär lika smidig som en pansarvagn i en blomsteraffär”. Presidenten specificerade varken vilka fångar, vilken metod eller vilken tidsram som gällde. Detaljerna beskrevs som ”kommande” — ett ord som i Trumps vokabulär betyder ungefär detsamma som ”aldrig”.

Den påhittade oron för politiska fångar utomlands är naturligtvis en gammal tradition i Washington. Som Meredith Grunsfeld, professor i selektiv indignation vid Georgetown University, uttryckte det: ”USA har en fantastisk förmåga att upptäcka demokratibrister i exakt de länder som har olja, och utveckla tillfällig blindhet mot alla andra.” Venezuela har för övrigt världens största kända oljereserver. Rent sammanträffande, givetvis.

I Stockholm reagerade UD med sin sedvanliga kombination av fördröjning och försiktighet. En tjänsteman ska enligt uppgift ha svarat ”vi följer utvecklingen” — en fras som i praktiken betyder att man tänker göra exakt ingenting. Hade det handlat om en norsk laxodlare i fångenskap hade responsen troligen varit snabbare. Sverige förblir, sett från kontinenten, ett land som helst engagerar sig i frågor där risken att faktiskt behöva agera är minimal.

Maduro-regimen har ännu inte kommenterat Trumps löfte. Det beror sannolikt på att de fortfarande skrattar. Venezuelas utrikesdepartement ska enligt lokala medier ha skickat ett kort pressmeddelande med texten ”Vi noterar uttalandet” — diplomatins universella sätt att säga ”försvinn”. Att det hela sker samtidigt som USA självt debatterar fängslande av politiska motståndare gör situationen närmast litterär i sin ironi.

Så vi står här igen: en stormakt lovar att rädda fångar i ett land den knappt kan stava till, medan resten av världen artigt nickar och kontrollerar oljepriset.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen