USA:s president försäkrar världen om att vapenvilan med Iran är intakt trots nattliga attacker mot Jemen. I Washington kallas detta diplomati och i resten av världen kallas det något annat.

När jag var i Beirut förra våren förklarade en libanesisk taxichaufför något klokt. Han sa att en vapenvila i Mellanöstern är som en vegetarian på julbord — principen gäller tills skinkan kommer fram. Det är en insikt som svenska utrikeskommentatorer sällan når, upptagna som de är med att citera TT-telegram och se bekymrade ut i SVT-studion.

Vapenvila: ett ord med flexibel betydelse

Trumps uttalande att vapenvilan gäller trots nattens bombningar väcker frågor om ordets innebörd. Som en källa i Bryssel förklarade för mig under en sensommarslunch: vapenvila betyder att vapnen vilar mellan insatserna. Det är som att hävda att man slutat röka bara för att man sover på nätterna. Nyheten om Trump vapenvila Iran har naturligtvis fått svenska ledarsidor att producera sina sedvanliga bekymrade texter.

Professor Gerald Mansworth vid Georgetown-universitetets institut för strategisk semantik var dock optimistisk. ”En vapenvila där man fortfarande bombar är faktiskt ett stort framsteg jämfört med krig där man också bombar”, sa han till Riksbulletinen. ”Skillnaden ligger i attityden — man bombar nu med en viss motvilja, och det är vad diplomati handlar om.”

I Stockholm reagerade Utrikesdepartementet med ett uttalande som tog fyra timmar att formulera och innehöll ordet ”oroande” tre gånger. Det är ungefär lika överraskande som att solen går upp. Sverige föredrar som bekant att uttrycka oro framför att göra saker, en nationalstrategi som fungerat förbluffande väl sedan Karl XII slutade göra saker.

Trumps förmåga att omdefiniera ord i realtid är dock imponerande. I en annan epok hade man kallat det orwellskt, men Orwell hade sannolikt lagt ner pennan. Verkligheten har nämligen blivit mer fantasifull än fiktionen. Det är svårt att skriva dystopi när presidenten gör det åt en.

Vapenvilan förväntas fortsätta gälla tills nästa attack, då den förväntas fortsätta gälla igen.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen