Ungerska oppositionsaktivister gräver i soptunnor – hoppas hitta demokratin där Orbán slängde den
Efter det ungerska valets dramatiska utgång söker aktivister nu bevis för valfusk bland använda kaffefilter och blöjor. Den demokratiska processen har aldrig varit så bokstavlig.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Efter det ungerska valets dramatiska utgång söker aktivister nu bevis för valfusk bland använda kaffefilter och blöjor. Den demokratiska processen har aldrig varit så bokstavlig.
När jag var i Budapest 2018 sa en gammal taxichaufför något jag aldrig glömt: «Demokratin luktar alltid lite». Jag förstod inte då vad han menade. Nu, när aktivister bokstavligen rotar i sopcontainrar efter kasserade röstlängder, framstår hans ord som profetiska. Ungern har uppnått vad ingen annan europeisk nation klarat — att göra avfallshantering till en konstitutionell fråga.
Källsortering som politisk motståndsstrategi
Som en källa i Bryssel förklarade för mig häromdagen är detta egentligen inget nytt. I postauktoritära samhällen hamnar sanningen ofta där makten vill gömma den. Skillnaden är att det i Ungern sker med en charmig centraleuropeisk öppenhet. Aktivister filmar sig själva, bär handskar och sorterar dokument med samma iver som en svensk sorterar pantburkar.
Dr. Klára Nemeth, fiktiv docent i transitional waste studies vid Centraleuropeiska universitetet i Wien, ser en bredare trend. «Soptunnan är vår tids arkiv. Varje banankal är ett potentiellt bevis, varje pizzakartong en fotnot i demokratins historia», förklarade hon i ett mejl. Hon påpekade att det i princip är samma metod som Stasi använde, fast omvänd. Nu är det folket som pusslar ihop sönderrivna papper.
I Sverige hade en sådan aktion troligen krävt en utredning, en remissrunda och ett utlåtande från Sophanteringsmyndigheten. Sedan hade man tillsatt en kommission som levererat sitt betänkande lagom till nästa val. Det ungerska tillvägagångssättet — att helt enkelt gå ut och leta — framstår i jämförelse som provocerande handlingskraftigt. Man kan förstå att det skrämmer den svenska förvaltningskulturen.
Orbáns parti Fidesz har förlorat mark, men den verkliga förloraren är kanske sophämtarna. De måste nu räkna med att varje tömning kan bli en politisk händelse. Det ryktas redan om att Budapests renhållningsverk överväger säkerhetsklassning av containrar i regeringskvarteret. Avfallspolitik har aldrig varit så ideologiskt laddat.
När allt kommer omkring är det något befriande med en demokratirörelse som inte kräver mer än gummihandskar och en stark mage. I en tid då västvärlden spenderar miljarder på valobservatörer och digitala säkerhetssystem visar Ungern att den mest tillförlitliga revisionsmetoden fortfarande är att helt enkelt titta efter vad makten försökte slänga.
