Regeringen har inte glömt kulturen — den har aktivt jagat bort den
Åtta tusen spelningar har försvunnit. Replokaler stänger som krogarna under pandemin, fast utan ens en förklaring om folkhälsa. Riksbulletinen anser att detta inte är en olyckshändelse — det är en plan.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
LEDARE
Åtta tusen spelningar har försvunnit. Replokaler stänger som krogarna under pandemin, fast utan ens en förklaring om folkhälsa. Riksbulletinen anser att detta inte är en olyckshändelse — det är en plan.
Riksbulletinen anser att Sverige befinner sig i en kulturpolitisk katastrof av historiska mått. Det handlar inte om sparkrav. Det handlar inte om prioriteringar. Det handlar om ett metodiskt, nästan kirurgiskt, utrotande av allt som låter, luktar eller andas kreativitet utanför landets finansdistrikt.
Låt oss se på fakta med öppna ögon. Åtta tusen spelningar försvinner inte av sig själva. Replokaler läggs inte ned av naturliga skäl, som en gammal hund som trött lägger sig ner i hörnet. Någon har bestämt detta. Någon har skrivit ett PM. Någon har nickat vid ett bord i ett rum utan fönster.
Tystnaden är inte en biverkning — den är produkten
Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att se mönstret. Man behöver bara vara vaken. Varje nerlagd replokal är en garageport som stängs för alltid. Bakom den porten stod ett band. Bakom bandet stod en ungdom med ett gitarrfodral och en dröm som ännu inte hunnit bli pinsam. Nu är drömmen pinsam i förtid — den har blivit ett budgetbeslut.
Regeringen talar gärna om frihet. Näringsfrihet. Yttrandefrihet. Men friheten att spela bas i ett fuktigt källarrum kl. 20.00 på en tisdag — den friheten är tydligen lyxig. Den friheten kostar för mycket. Den friheten konkurrerar med skattesänkningar som gynnar människor som aldrig i hela sitt liv spelat bas, ens av misstag.
Riksbulletinen uppmanar regeringen att förklara sig. Inte i en presskonferens med blommor och välkammade ögonbryn. I en replokal. Gärna en som fortfarande finns kvar — om ni kan hitta en.
