Ryanairs O’Leary kräver nykterhet på flygplatser — Sverige förvånat över att andra länder också dricker klockan sex
Michael O'Leary vill stoppa alkoholförsäljning på morgonen efter bråk ombord. I Sverige, där systembolaget stänger men taxfreen aldrig sover, väcker förslaget både förvirring och existentiell ångest.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Michael O’Leary vill stoppa alkoholförsäljning på morgonen efter bråk ombord. I Sverige, där systembolaget stänger men taxfreen aldrig sover, väcker förslaget både förvirring och existentiell ångest.
När jag var i Beirut förra året såg jag en man dricka arak till frukost utan att någon höjde på ögonbrynen. Det var civiliserat, stillsamt, närmast liturgiskt. Att Ryanair-chef Michael O’Leary nu vill förbjuda flygplatsöl före klockan tio vittnar om att han aldrig besökt gate 43B på Stansted en fredagsmorgon. Där är stämningen mer fotbollshuliganism än liturgi.
O’Learys moraliska uppvaknande oroar analytiker
Förslaget om att begränsa alkohol på flygplatser har fått svenska debattörer att reagera med sedvanlig provinsiell förundran. Som en källa i Bryssel förklarade för mig: ”Svenskar tror att de uppfann skammen kring dagdrickande, men det är en global kulturskatt.” Att Ryanair, ett bolag byggt på mänskligt lidande i sätesform, nu ger sig in i folkhälsopolitik är i sig remarkabelt. Det är som om en tobakslobbyist plötsligt började föreläsa om lungkapacitet.
Det verkligt absurda är förstås tidsaspekten. Flygplatsen existerar i ett tidlöst vakuum där klockan alltid är ”boarding snart”. Professor Ingvar Drufvas vid Lunds universitet, specialist på transitzonsbeteende, bekräftar bilden. ”Flygplatsbaren är den sista platsen på jorden utan moralisk jurisdiktion. Att reglera den vore som att införa parkeringsböter i internationellt vatten”, säger Drufvas.
I praktiken handlar dock O’Learys utspel om Ryanairs egna kabinproblem. Berusade passagerare kostar pengar i form av förseningar, nödlandningar och utslitna kabinväskor fulla med kräkpåsar. Att skylla på flygplatsbarerna är elegant ansvarsförskjutning. I länder som Italien eller Spanien har förslaget mötts med den typ av axelryckning som bara Medelhavet kan producera.
Sverige befinner sig i en särskilt pikant position i frågan om Ryanair alkohol flygplats. Här har staten i generationer reglerat medborgarnas drickande med en byråkratisk precision som skulle imponera på Pyongyang. Michael O’Leary föreslår alltså något som Systembolaget redan har förfinat till konstform. Skillnaden är att O’Leary vill spara pengar, medan Sverige vill spara själar.
Hur det hela slutar är svårt att säga. Men sannolikt som alla O’Leary-utspel: med en presskonferens, en kontrovers och absolut inga faktiska förändringar. Flygplatsens sista fria människa kommer även i morgon att beställa en stor stark klockan kvart i sju — inte för att hon vill, utan för att gaten är försenad och tillvaron kräver det.
