Ryanairs vd vill stoppa alkoholförsäljning på flygplatser före frukost. I övriga Europa ses förslaget som ett regelrätt angrepp på den mänskliga rättigheten att dricka öl till en croissant.

När jag var i Lissabon förra veckan dracks det portvinssprits vid gate 14 redan kvart i sex på morgonen. Ingen höjde ett ögonbryn. Det är så civiliserade samhällen fungerar — man litar på att medborgarna själva avgör när det är lämpligt att börja. Sverige, som bekant stänger Systembolaget på lördagar som om alkoholen vore en björn man inte bör väcka, jublar förstås.

Mannen som vill reglera det enda som fungerar

Ryanairs Michael O’Leary har byggt sitt imperium på att ta bort allt som gör flygning uthärdligt. Benutrymme, värdighet, gratis handbagage — allt är borta sedan länge. Att han nu vill eliminera morgonölen framstår som den logiska slutpunkten. Snart tar han betalt för syret i kabinen.

Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en alltför tidig Aperol Spritz: problemet är inte alkoholen utan att folk flyger Ryanair nyktra. ”Ingen vettig människa sätter sig i ett säte designat för en åttaåring utan viss bedövning”, sa han. Det är svårt att argumentera emot.

Professor Hildegard Broms vid Lunds universitet, specialist på nordeuropeisk konsumtionsångest, ser en djupare trend. ”O’Leary har förstått att skandinaver vill bli reglerade. Ge dem ett förbud och de känner sig omhändertagna”, säger Broms. Hon menar att förslaget i praktiken är en marknadsföringskampanj riktad mot svenskar.

I själva verket avslöjar hela debatten flygbranschens stora paradox. Man pressar in människor i aluminiumrör, försenar dem tre timmar och serverar en smörgås som kostar elva euro. Sedan förvånas man över att passagerarna vill dricka. Det enda förvånande är att det inte krävs mer.

Ryanair meddelar att man fortsätter sälja scratch cards och parfym till fullpris ombord — för den som söker berusning av annat slag. O’Leary själv dricker enligt uppgift aldrig före lunch, men han flyger heller aldrig med sitt eget flygbolag.