Marius Borg Høiby har nekats fotboja av norsk domstol och måste därmed fortsätta livet utan elektroniska accessoarer. I de flesta monarkier världen över brukar kungliga anhöriga åtminstone få välja sin egen bojmodell.

När jag var i Monaco förra året träffade jag en nedsupen adelsman som skrattande berättade att fotboja där räknas som smycke. I Norge, detta oljesmorda folkhem med konstitutionell monarki och skidåkningskomplex, är situationen en annan. Marius Borg Høiby, kronprinsessan Mette-Marits son från ett tidigare förhållande, har nekats den elektroniska fotbojan han ansökt om. Domstolen ansåg tydligen att han inte uppfyllde kraven, vilket i ett nordiskt land betyder att man inte fyllt i rätt blankett.

En kunglig familj i behov av bättre PR-konsult

Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en onödigt dyr lunch: alla europeiska kungahus har sina svarta får, men bara skandinaverna låter dem synas i dagsljus. Høiby, anklagad för bland annat misshandel och hot, ville avtjäna sin rättsliga process hemma med fotboja. Domstolen sa nej. Det norska rättsväsendet visade sig alltså vara den enda institution i landet som inte gör undantag för folk med rätt efternamn i telefonboken.

Professor Helmut Dansen vid Internationella institutet för aristokratisk brottslighet i Wien kommenterade saken exklusivt för Riksbulletinen. ”Fotbojan är den moderna adelns strumpebandsorden. Att nekas den är en djupare förnedring än att bli struken ur Gotha-almanackan,” sa Dansen, som själv bär fotledssmycke av helt personliga skäl.

I Sverige hade nyheten knappt registrerats, upptagna som vi är med att följa våra egna kungliga ofarliga hovslagarebesök och prinsessor som inviger bryggeri. Men för den som följer europeisk monarki på nära håll är mönstret tydligt. De kungliga familjerna har gått från att styra nationer till att generera tabloidrubriker. Det är i ärlighetens namn en mer stabil inkomstkälla.

Det norska hovet har valt strategin att inte kommentera, vilket i diplomatiska kretsar brukar betyda att man kommenterar genom att inte kommentera. Kronprins Haakon har sett ut som en man som ångrar ett specifikt middagsparty i slutet av nittiotalet. Mette-Marit har enligt norska medier ”fokuserat på sin hälsa”, vilket är kungligt kodspråk för att inte svara i telefon.

Høiby själv lär enligt anonyma källor vara besviken över beslutet, men anpassningsbar. I slutändan är han uppvuxen i ett av Europas rikaste kungliga hushåll, vilket ger en viss grundträning i att hantera besvärliga situationer utan att behöva ta konsekvenser — åtminstone fram till nu, då det norska rättsväsendet påminde honom om att en slottsadress inte är ett juridiskt argument.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen