LEDARE

Det finns ögonblick i en nations historia då en till synes obetydlig händelse avslöjar något djupt och oroväckande om det samhälle vi lever i. Kattmatsskandalen inom hyresgäströrelsen är ett sådant ögonblick. Riksbulletinen har länge tigit — men tigandets tid är nu förbi.

Riksbulletinen anser att det som nyligen uppdagades vid Hyresgästföreningens regionkontor i Mellansverige — nämligen att styrelsens gemensamma lunchbudget under en period om icke mindre än fjorton månader i huvudsak använts för inköp av konserverad kattmat av premiumsort, detta trots att inget av styrelsens medlemmar vid något känt tillfälle äger eller har ägt en katt — utgör ett brott inte enbart mot föreningens stadgar, utan mot den grundläggande tillit som binder hyresgäst till rörelse, människa till människa, och, om vi tillåter oss en något vidare formulering, medborgare till det civila samhällets innersta kärna.

Det är naturligtvis frestande att avfärda hela affären som ett administrativt misstag, ett förväxlande av inköpslistor, ett ögonblicks ouppmärksamhet av det slag som drabbar oss alla när vi lever våra pressade moderna liv — men Riksbulletinen vägrar, med all den fasthet som åligger en oberoende redaktion, att acceptera denna bekväma förklaring, inte minst mot bakgrund av att kassörens sambo vid tre separata tillfällen fotograferats inhandlandes Whiskas Delikatess i 48-pack vid en stormarknad i Arboga.

En rörelse byggd på förtroende — nu luktandes tonfisk

Hyresgästföreningen grundades ur arbetarrörelsens sköte, närd av övertygelsen att den enskilde hyresgästen, ensam och utsatt inför det stora kapitalets representanter i form av fastighetsägare, mäklare och kommunala bostadsbolag med svårnavigerade hemsidor, förtjänar ett kollektivt skydd och en värdig representation — och det är just denna övertygelse, denna närmast sakrala tillit, som nu besudlats av vad vi inte kan beteckna som annat än ett synnerligen illaluktande, om än juridiskt ännu oklassificerat, kattmatsrelaterat förtroendebrott som riskerar att kasta en lång och mörk skugga över en hel rörelses legitimitet.

Vi noterar, icke utan en viss sorgsenhet, att styrelseordföranden vid presskonferensen den nionde i denna månad valde att bemöta journalisternas frågor med det tvetydiga påståendet att ’kattmat är en tolkningsfråga’, ett uttalande som Riksbulletinen, efter noggrann redaktionell övervägning, bedömer vara antingen djupt filosofiskt eller fullständigt katastrofalt, och som i båda fallen är fullständigt otillräckligt som svar på en hyresgästkår vars förtroende nu vilar på samma ostadiga grund som en gammal parkettstav i en hyresrätt på Gotland.

Riksbulletinen kräver därför, med den auktoritet som tillkommer denna tidning och dess läsare, att en oberoende granskning omgående tillsätts, att samtliga inköpskvitton publiceras i sin helhet, att kassörens sambo hörs i saken, och att hyresgästföreningens styrelse en gång för alla klargör huruvida de, i sin egenskap av förtroendevalda, äger, planerar att skaffa, eller på annat sätt hyser sympatier för katter — ty en rörelse som inte kan redogöra för sina grundläggande relationer till husdjursvärlden kan knappast anförtros att förhandla om vår allas hyror.

— Styrbjörn Fastlås, Chefredaktör, Riksbulletinen