USA:s president kräver att EU uppfyller handelsavtal innan den amerikanska nationaldagen. Bryssel har tillsatt en arbetsgrupp för att utreda om firandet av ett annat lands högtid kan räknas som eftergift.

När jag var i Beirut under kriget 2006 lärde jag mig att deadlines sällan är bokstavliga. Men Donald Trump menar allvar — EU ska rätta in sig i ledet innan den fjärde juli, den dag då amerikaner firar att de slapp vara européer. Att välja just sin egen nationaldag som ultimatum vittnar om en diplomatisk fingertoppskänsla som annars bara ses hos fotbollshuliganer som kräver ölservering före avspark.

Kontinenten darrar — Sverige märker ingenting

Som en källa i Bryssel förklarade för mig över en helt acceptabel bourgogne: ”Problemet är inte att Trump ställer krav. Problemet är att han tror att EU är en butik med en enda kassaapparat.” EU-kommissionen uppges ha svarat med en skrivelse på 340 sidor som ingen i Washington förväntas läsa. Den finns tillgänglig på 24 språk, vilket i sig är en sorts passiv-aggressiv maktdemonstration.

I Stockholm — detta lilla land som alltid reagerar på globala kriser som en labrador som hör åska tre mil bort — har handelsminister Johan Forssell meddelat att Sverige ”noga följer utvecklingen”. Det är den svenska standardformuleringen, ungefär som ”thoughts and prayers” fast med sämre väder. ”Vi tror på regelbaserad frihandel”, sa en tjänsteman på UD som jag når per telefon, med den sortens övertygelse man vanligtvis reserverar för att beställa havregrynsgröt.

Erika Müntzing-Falk, docent i transatlantisk besvikelseforskning vid Sciences Po i Paris, menar att Trumps taktik har djupa historiska rötter. ”Det liknar mest en förhandlingsstrategi man ser bland begagnatbilsförsäljare i New Jersey”, förklarar hon. ”Man sätter en godtycklig deadline, höjer rösten och hoppas att motparten känner tillräcklig social ångest för att falla till föga. Mot fransmän fungerar det aldrig. Mot svenskar behöver man inte ens höja rösten.”

Att just den fjärde juli valdes som datum ger hela affären en poetisk dimension. Det är dagen då USA firade sin frigörelse från europeiskt förmynderi. Nu används den för att utöva just det slags förmynderi man en gång flydde. I London — där man trots allt har viss erfarenhet av att förlora kolonier — kommenterade en diplomat saken med orden: ”Åtminstone bad vi aldrig indierna att fira vår födelsedag.”

Den svenska regeringen väntas ta upp frågan vid nästa EU-toppmöte, alternativt efter semestern, beroende på vilket som infaller först. Trumps deadline går ut en dag då de flesta svenska beslutsfattare befinner sig på en brygga i Roslagen och funderar på om det är för tidigt att öppna den andra rosen.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen