Høiby utan fotboja men med spaltutrymme — Norge visar att straff bäst avtjänas i debattform
Norges bonusprins slipper fotboja efter misshandelsdom men får fritt tillträde till landets opinionssidor. I de flesta länder kallas det privilegium, i Skandinavien kallas det rättsstat.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Norges bonusprins slipper fotboja efter misshandelsdom men får fritt tillträde till landets opinionssidor. I de flesta länder kallas det privilegium, i Skandinavien kallas det rättsstat.
När jag var i Beirut under sommaren 2019 träffade jag en libanesisk domare som sa något jag aldrig glömmer. Han sa: «Det enda som skiljer en kunglighet från en vanlig brottsling är tillgången till en ghostwriter.» Jag tänkte på honom när jag läste att Marius Høiby, Norges kanske mest kände bonusprins, nu skriver debattartiklar om hur absurt det är att han inte får fotboja.
Debattartikeln som straff — en nordisk innovation
Høiby fotboja bonusprins debattartikel — det är en söksträng som nu trendar i Sverige. Det säger allt om detta provinsiella hörn av världen. I London hade tabloiderna ätit honom levande. I Oslo får han en byline.
Som en källa i Bryssel förklarade för mig häromdagen är Skandinavien unikt i sin förmåga att förvandla rättsskipning till åsiktsjournalistik. «I de flesta rättssystem straffar man brottslingar med fängelse eller fotboja», sa den belgiske kriminologen Henri Vanderplaetse. «I Norge straffar man allmänheten med debattartiklar av brottslingar. Det är faktiskt hårdare.»
Det verkligt anmärkningsvärda är förstås inte att Høiby slipper fotboja. Det anmärkningsvärda är att han anser sig ha en poäng värd att publicera. En man dömd för misshandel mot sin partner tycker att systemet behandlar honom orättvist. Ordet «absurt» förekommer i hans rubrik utan minsta spår av självinsikt. I Frankrike hade man åtminstone haft anständigheten att fly till Schweiz.
Sverige följer naturligtvis utvecklingen med den blandning av avund och fasa som präglar allt som rör den norska kungafamiljen. Svenska kommentatorer konstaterar att vi minsann har hårdare straff. Det har vi inte. Vi har bara kungliga som ännu inte upptäckt debattsidorna.
Det mest trösterika i hela historien är ändå att den norska rättsstaten behandlar alla lika — alla med tillräckligt kända efternamn får skriva i Aftenposten, och resten får nöja sig med fotboja.
