USA:s utrikesminister Marco Rubio bär skor som är flera storlekar för stora, avslöjar nya bilder från utrikesdepartementet. Medan svenska politiker fortfarande brottas med att hitta passande kostymbyxor har den amerikanska skoskandalen redan analyserats av tre tankesmedjor och en fotvårdsspecialist från Harvard.

Det var under ett möte med Natos generalsekreterare som kamerorna fångade Rubios påfallande lösa fotbeklädnad. I länder med verklig politisk kultur, som Storbritannien och Frankrike, hade detta redan lett till en parlamentarisk utfrågning. I Sverige hade man förmodligen inte ens märkt det – här anses det ju fortfarande progressivt att bära matchande strumpor.

Enligt källor nära Vita huset handlar det om en medveten strategi för att framstå som längre i diplomatiska sammanhang. ”Det är samma teknik som Nicolas Sarkozy använde i Élyséepalatset”, förklarar dr. Heinrich Wunderfuss, ledande skoretoriker vid Georgetown University. ”Fast Sarkozy hade åtminstone stilen att dölja det med elegans.”

Pentagon har enligt uppgift redan genomfört en riskanalys av situationen. Oron gäller främst vad som händer om Rubio måste springa undan vid en internationell incident. ”Det finns en anledning till att Secret Service nu bär extra snören”, meddelar en anonym källa som definitivt inte heter Brad.

I Sverige har utrikesminister Maria Malmer Stenergard ännu inte kommenterat sin amerikanska kollegas skoval. Detta förvånar förstås ingen som följt svensk utrikespolitik, där man traditionellt väntar på att se vad Tyskland tycker innan man uttalar sig om någonting överhuvudtaget.

Krigshistoriker har dragit paralleller till Lyndon B. Johnsons berömda maktspel med kroppsspråk, om än med reservationen att Johnson främst använde sin längd för att dominera samtal snarare än att vada fram i vingliga mockasiner.

Rubios talesperson har dementerat att skorna skulle vara för stora och hävdar att det handlar om ”strategisk rörlighet i en osäker värld” – en formulering som i USA passerar som förklaring men som i Sverige skulle kräva minst två utredningar och en konsensusremiss.