När modehuset presenterar vårens silhuetter framträder ett plagg med djupare ontologiska dimensioner än vad den oinvigde betraktaren förmår urskilja. Napoleonjackan är inte ett plagg. Den är ett argument.

Det vore intellektuellt slarvigt att reducera napoleonjackans återkomst till en fråga om tyg och knappar. Fatima Tolkningsram har under tre veckor studerat fenomenet vid ett flertal butiksfönster i Östermalm och kan konstatera att vi här bevittnar ingenting mindre än en postkolonial rekontextualisering av det imperialistiska begäret, nu sublimerat till en axelbredd om 4,2 centimeter. Plagget kommunicerar en tydlig semiotisk ambivalens: vi begär makten men ironiiserar över den, vi bär kejsaren men förnedrar honom. Detta är Hegels herreknekt-dialektik applicerad på H och M:s vårkollektion. Den dubbla knappraden utgör naturligtvis en binär kod för vår tids splittrade subjektivitet. Vänster eller höger? Tradition eller upplysning? Lin eller polyesterblandning? Frågorna är desamma. Att detta plagg uppstår just nu, i en tid när den västerländska kanon ifrågasätts från alla håll, är ingen tillfällighet. Det är kulturens omedvetna som talar. Lyssna noga. Det säger: 39,95 kronor extra för hållbar bomull.

— Fatima Tolkningsram, Kulturredaktör, Riksbulletinen