En ny utredning har äntligen kastat ljus över hur svenska pensionspengar kunde försvinna in i Northvolts konkursbo. Svaret visar sig vara lika chockerande som det är bekant: alla tittade åt ett annat håll samtidigt, i vad experter beskriver som ’den mest synkroniserade blindheten i svensk finanshistoria’.

Det var en kall morgon när utredarna öppnade aktskåpen och fann det som många redan misstänkte: ingenting. Inga varningsflaggor hade hissats, inga oroande rapporter hade lästs, och framför allt – ingen kunde minnas vem som hade fattat besluten. Miljarderna hade helt enkelt gått ut genom dörren medan samtliga ansvariga råkade titta på sina telefoner.

Riksbuletinen har talat med professor Göran Skuldfri vid Handelshögskolans institution för Ansvarsfrihet, som följt fallet noga. ”Det vi ser här är ett klassiskt fall av kollektiv minnesförlust kombinerat med vad vi i branschen kallar ’grön hybris'”, förklarar han. ”Alla var så upptagna med att fira den gröna omställningen att ingen hann kontrollera om fabriken faktiskt kunde tillverka batterier.”

Utredningen pekar på en rad systemfel, där det mest anmärkningsvärda är att fondernas riskbedömning tycks ha bestått av en enda fråga: ”Låter detta bra på en presskonferens?” Om svaret var ja, öppnades plånboken. Kritiker menar att detta möjligen var en förenklad modell.

Särskilt pikant är att flera av de ansvariga fondcheferna sedan dess har gått vidare till nya, välbetalda positioner inom – just det – hållbarhetssektorn. ”Det finns ingen intressekonflikt”, försäkrar en talesperson. ”De har lärt sig otroligt mycket av sina misstag, och den kunskapen är mycket värdefull.”

Pensionärerna vars sparpengar förångades i Northvolts konkurs har ännu inte kommenterats av någon ansvarig, då samtliga för tillfället befinner sig på konferens om ”Långsiktigt ansvarstagande” i Davos.

— Lisbeth Förhör, Rättsreporter, Riksbulletinen