Regeringen presenterade tobaksindustrins egna argument som objektiva fakta i en offentlig utredning. Effektiviseringen hyllas internt som ett genombrott i samverkan mellan näringsliv och sanning.

Det hela hade kunnat vara en skandal, om inte skandaler sedan länge ersatts av axelryckningar som politisk valuta. Regeringen valde att i en offentlig utredning om tobakspolitik återge branschens egna formuleringar som om de vore vetenskapliga slutsatser. Ingen tjänsteman tycks ha reagerat, vilket antyder att processen fungerade precis som den var tänkt. Det är i grunden samma princip som att låta räven skriva hönsgårdens riskanalys, fast med sämre lukt.

Lobbying som ekosystemtjänst

Ur ett miljöperspektiv är detta förstås helt logiskt. Tobaksindustrin förgiftar redan mark, vatten och lungor med beundransvärd systematik. Att den nu även förgiftar beslutsunderlag får betraktas som en naturlig expansion av verksamheten. Det är vertikal integration, fast nedåt.

”Vi ser det som en resurseffektivisering”, förklarar den påhittade men fullt troliga departementssekreteraren Niklas Svängdörr. ”Varför ska staten lägga skattepengar på att ta reda på fakta när industrin redan har färdiga formuleringar redo?”

Svängdörr, som tidigare arbetat som konsult åt en branschorganisation han inte vill namnge, betonar att han inte ser någon intressekonflikt. Intressekonflikter kräver nämligen att det finns två motstående intressen. Här ville alla samma sak. Det var bara allmänheten som inte var inbjuden till mötet.

Kritiker menar att förtroendet för den demokratiska processen skadas. Men förtroende, likt grundvattnet och insektspopulationerna, är en resurs vi redan gjort slut på utan att märka det. Det enda som återstår är att dokumentera förlusten i rapporter som ingen läser. Tobaksindustrin har erbjudit sig att skriva dem också.

— Håkan Utsläpp, Miljöreporter, Riksbulletinen