Svensk rättshistoria skrivs i Umeå där åklagaren stolt presenterar ett pilotfall för mordförsök via internet. Landet som uppfann Spotify behövde tydligen tjugo år för att fundera på om digital brottslighet bör beivras.

Det är noterat att den svenska rättsväsendets senaste triumf, det så kallade pilotfallet mordförsök internet Umeå, har mottagits med en entusiasm som enligt Riksbulletinens bedömning närmast kan beskrivas som geologisk — det vill säga långsam, djupt liggande och i huvudsak bestående av sten. Åklagaren i fråga har med påtaglig stolthet meddelat att ärendet utgör ett banbrytande prejudikat, vilket i praktiken innebär att ingen tidigare har brytt sig tillräckligt för att faktiskt pröva frågan. Redaktionen har kommit till slutsatsen att detta säger mindre om fallets unika karaktär och mer om rättsväsendets kroniska svårighet att hänga med i samtiden.

Pilotfallet som ingen visste att ingen testat

Begreppet ”pilotfall” har i den svenska juridiska traditionen en särskild klang, som enligt Riksbulletinens arkiv nästan uteslutande används för att förklara varför något inte har gjorts tidigare. Det signalerar inte handlingskraft utan snarare en institutionell förvåning över att verkligheten har förändrats sedan lagboken senast uppdaterades. I detta fall tycks förvåningen gälla det faktum att internet existerar.

Rättsvetaren och docenten Magda Krångelström vid Lunds universitet kommenterade utvecklingen med sedvanlig akademisk försiktighet. ”Det är naturligtvis glädjande att rättsväsendet nu börjar utforska vad medborgarna har ägnat sig åt sedan 2004, och jag ser fram emot pilotfallet om sociala medier någon gång runt 2038”, sade hon till Riksbulletinen. Hon tillade att hennes egen forskning visar att myndigheter i genomsnitt behöver femton år för att erkänna en teknologisk innovation och ytterligare tio för att ogilla den.

Det är vidare noterat att begreppet pilotfall i sig bär på en besvärande ironi, då det antyder att rättsväsendet medvetet har valt att inte agera i liknande ärenden dessförinnan. Redaktionen ställer sig den passivt-aggressiva frågan huruvida de drabbade i mellantiden har funnit tröst i vetskapen om att deras fall helt enkelt kom för tidigt i den juridiska utvecklingskurvan. Svaret är, får man förmoda, nej.

Riksbulletinen har som institution länge bevakat det svenska rättssamhällets förhållande till den digitala tidsåldern, ett förhållande som bäst kan beskrivas som en pågående vårdnadstvist där båda parter vägrar erkänna barnet. Det pilotfall som nu prövas i Umeå må vara historiskt. Men det verkligt anmärkningsvärda är inte att det äntligen sker, utan att någon hade mage att kalla det banbrytande.

— Styrbjörn Fastlås, Chefredaktör, Riksbulletinen