Tiggarförbud för gitarrer: Regeringen avslöjas som rockens dödsängel
Det börjar alltid med något litet. En förordning här, ett bidragstak där. Sedan en dag vaknar du upp och hela landets ungdom spelar luftgitarr i sina sovrum – utan lokaler, utan framtid, utan hopp. Riksbulletinen har granskat mönstret. Det är inte vackert.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
LEDARE
Det börjar alltid med något litet. En förordning här, ett bidragstak där. Sedan en dag vaknar du upp och hela landets ungdom spelar luftgitarr i sina sovrum – utan lokaler, utan framtid, utan hopp. Riksbulletinen har granskat mönstret. Det är inte vackert.
Riksbulletinen anser att Sverige befinner sig vid ett vägskäl. Å ena sidan: ett levande kulturliv, buller, kreativitet och ungdomar som övar på sina trummor tills grannen ringer polisen. Å andra sidan: ordning, tystnad och ett land som sakta men säkert förvandlas till ett gigantiskt öppet kontorslandskap utan musikrum.
Regeringen har med kirurgisk precision tagit bort de stöd som möjliggjorde billiga replokaler runt om i landet. Man kallar det ’prioriteringar’. Man talar om ’ansvar för skattemedlen’. Men Riksbulletinen har sett hur dessa ord används tidigare. De används alltid precis innan någonting dör.
Friheten att tystna
Det märkliga är hur detta motiveras. I frihetens namn, säger man. Marknaden ska avgöra. Kulturen ska bära sig själv. Det är en vacker tanke. Det är också samma tanke som på 1990-talet gav oss tre identiska gallerian i varje stad och döden för allt lokalt. Slumpen är påfallande. Riksbulletinen noterar den med den allvar den förtjänar.
Vi frågar oss: vem tjänar på att unga musiker inte har någonstans att repa? Spotify behöver inget nytt innehåll — deras algoritmer matar oss redan med vad vi ’vill ha’. Fastighetsbolagen vill ha lokaler som betalar marknadshyra. Och en tyst ungdom ställer inga jobbiga frågor på kulturnämndens möten. Sambanden är där. Man behöver bara se dem.
Riksbulletinen kräver inte det omöjliga. Vi kräver inte att varje medborgare tilldelas en trumuppsättning vid födseln, om än det vore en vacker nation. Vi kräver att regeringen slutar använda frihetsretorik som en smygsoppa att hälla över kulturens grundvalar. Replokalen är inte en lyx. Den är platsen där det som inte passar in — det skeva, det högljudda, det obehagliga geniet — får existera utan tillstånd.
Den dag Sverige saknar den platsen är det inte tystnaden man hör. Det är kapitulationen.
