Världens dyraste ingenting fortsätter att imponera. Medan vuxna länder som Frankrike och Norge artigt tackade nej, sitter nu 60 nationer och stirrar på ett tomt bankkonto hos Världsbanken – ett monument över vår tids mest ambitiösa välgörenhetsbluff.

En miljard för ingenting

När Donald Trump i januari lanserade sitt fredsråd i Davos – den schweiziska bergsby dit världens rikaste åker för att beklaga sig över ojämlikhet – utlovades svindlande 17 miljarder dollar till Gazas återuppbyggnad. Som Financial Times nu rapporterar uppgår det faktiska saldot hos Världsbanken till exakt noll dollar. Noll. Det är, om man känner till hur motsvarande EU-fonder eller Marshallplanen fungerade, ett belopp som saknar motstycke i modern diplomatisk historia – fast på fel håll.

JP Morgan som demokratisk institution

De summor som faktiskt betalats in har hamnat på ett konto hos affärsbanken JP Morgan, oåtkomligt för extern granskning. Det är ungefär som om Sverige hade valt att förvara statsbudgeten i ett förvaringsutrymme på Arlanda. Att rådet dessutom enligt sina egna stadgar ska ledas personligen av Trump, och kostar en miljard dollar i inträdesavgift för permanent medlemskap, är detaljer som fick även de mest entusiastiska européerna att harkla sig och se åt ett annat håll. Viktor Orbán och Javier Milei undertecknade naturligtvis med glädje – de har, ska vi säga, en avspänd relation till andras pengar.

Sverige slipper undan – den här gången

Sverige, som annars historiskt sett har en viss förkärlek för att anmäla sig till internationella projekt vars slutresultat är oklart, avböjde faktiskt deltagande. Tillsammans med Frankrike, Norge och Storbritannien valde man bort nöjet att subventionera ett politiskt och juridiskt limbo på Mellanösterns bekostnad. Det är, får man erkänna, ett ovanligt moget beslut från ett land som annars kan behöva tre statliga utredningar för att bestämma färgen på ett cykelställ.

Fred är dyrt – och i det här fallet även obefintlig

En fullständig återuppbyggnad av Gaza beräknas kosta 70 miljarder dollar. Med rådets nuvarande finansieringstakt – noll dollar – och ett planerat arbete som beskrivs som fastnat i politiskt limbo, bör man inte hålla andan. Den planerade FN-godkända militärbasen med 5 000 soldater från medlemsländerna förblir tills vidare en PowerPoint-presentation. Det är möjligt att Trump-administrationen är inspirerad av den venetianska handelsrepublikens storhetstid, då löften om finansiering sällan matchades av faktiska dukat. Men Venedig hade åtminstone kanaler. Det här rådet har inte ens det.