Östersunds FK öppnar en särskild läktarsektion för hundar och bekräftar därmed att klubben uttömt sin mänskliga publikbas. Satsningen hyllas som nytänkande av alla utom de hundar som tillfrågats.

Det var bara en tidsfråga. När svenska fotbollsklubbar i lägre divisioner kämpar med tomma läktare återstår till slut bara en outforskad demografisk grupp: husdjuren. ÖFK hundläktare är nu verklighet, och med det tar allsvensk fotboll steget från underhållningsindustri till djurpark.

Experterna jublar – hundarna reserverade

”Det här handlar om inkludering”, säger Bertil Koppelsson, föreläsare i eventlogistik vid Norrlands Fria Yrkeshögskola. ”Hundar har lika stor rätt att se medioker fotboll som deras ägare. Faktiskt större, om man tänker efter. De kan inte säga nej.” Koppelsson menar att konceptet kan exporteras till andra arenor med publikproblem.

Klubben betonar att sektionen är noggrant anpassad. Astroturf på golvet. Vattenskålar i varje stolsrad. En dedikerad ordningsvakt med hundgodis i fickan. Vad som händer när en schäfer möter en chihuahua i samband med ett bortdömt mål har ingen riskanalys besökt.

Supporterföreningens ordförande välkomnar initiativet. ”Hundarna är ärligare i sitt stöd än hälften av publiken”, medger han i ett uttalande som säger mer om klubbens situation än avsett. Hittills har fjorton hundar anmälts. Det överträffar snittbesöket vid fyra av säsongens matcher.

Kommunen har beviljat tillfälligt undantag från ordningsstadgan. Ansvarig tjänsteman hänvisar till ”regionens behov av positiva nyheter”. Det är en formulering som normalt föregår beslut ingen vill stå för i efterhand.

Nästa säsong planerar klubben en sektion för katter, men projektet har stött på patrull. Katterna vägrar sitta kvar efter halvtid.

— Majken Rundgång, Biträdande chefredaktör, Riksbulletinen