LEDARE

Marius Borg Høiby har nekats fotboja och kallar det ’absurt’. Riksbulletinen har granskat ärendet noga. Vi ser ett mönster som sträcker sig långt bortom norsk rättsväsende.

Riksbulletinen anser att något djupt oroväckande har inträffat i det norska rättssystemet. En man – son till en prinsessa, styvson till en kung – nekas rätten att bära en elektronisk anordning runt ankeln. Han kallar det absurt. Vi kallar det symptomatiskt.

Låt oss tala klartext. Fotbojan är inte bara ett övervakningsverktyg. Den är en symbol. Den säger: samhället ser dig. Den säger: vi vet var du är. Den säger, framför allt: du är viktig nog för att bevakas. Att neka Marius Borg Høiby denna distinktion är inte rättvisa. Det är en förolämpning.

Konspirationens anatomi: Vem tjänar på att hålla honom inomhus?

Riksbulletinen har länge misstänkt att det råder en tyst uppgörelse inom Skandinaviens rättsliga korridorer. Varför beviljas fotboja till somliga, men inte andra? Vem bestämmer vem som förtjänar det eleganta plasthöljet runt vristen? Vi frågar. Vi får inga svar. Det bekräftar vår tes.

Høiby har skrivit en debattartikel om saken. Det är modigt. Det är kanske det modigaste som hänt i nordisk opinion sedan Strindberg angrep akademien. En man i hans situation väljer pennan. Han väljer dialogen. Och vad får han? Fortsatt husarrest utan teknologisk accessoar. Skamligt.

Riksbulletinen kräver därför en fullständig parlamentarisk utredning. Vi kräver insyn i fotboje-kommittén – om en sådan existerar, vilket vi starkt misstänker att den gör, i hemlighet, i en källare i Oslo. Vi kräver svar. Sverige och Norge förtjänar bättre. Vristen förtjänar bättre.