Val 2026 · Partianalys

Liberalerna (L)

Bildning, frihet och att alltid förklara varför

Liberalerna är partiet för dig som tycker att det viktigaste i livet är att skolan ska bli bättre, men som aldrig riktigt bestämmer sig för vad ”bättre” betyder i praktiken. Den typiske L-väljaren är en civilingenjör i Lidingö med tre barn i friskola, djup övertygelse om individens frihet och en oförklarlig förmåga att ständigt byta åsikt om NATO, Tidö-avtalet och kärnkraft — och ändå kalla det principfasthet. Partiet drivs i grunden av en nobelaktig idé om upplysning och förnuft, vilket förklarar varför de ideligen hamnar under riksdagsspärren.

Liberalerna – Historik

Liberalerna grundades 1902 som Frisinnade landsföreningen och har sedan dess ägnat sig åt att vara den intelligentaste personen i rummet — ett rum som tyvärr allt oftare är ganska tomt. Partiet har stolta anor: man kämpade för kvinnlig rösträtt, för folkbildning, för pressfriheten. Det är historiska meriter som partiet gärna nämner, ungefär som en person som vann en stafett 1987 fortfarande bär sin medallj till middagar.Under Jan Björklunds era som partiledare 2007–2019 genomförde L en imponerande transformation från principfast liberalism till något som mest liknade en nit skolinspektör med riksdagsmandat. Lärarlöner, betyg från årskurs 4, ordning och reda — Björklund levererade reformer med den orubbliga övertygelsen hos en man som alltid räckte upp handen i klassrummet och alltid hade fel svar. Det var storslaget i sin envishet.

2019 genomförde Liberalerna vad som utan tvekan är Sveriges politiska historias mest komplicerade höger-vänster-pivot. Under Nyamko Sabunis ledning valde partiet att stödja en socialdemokratiskt ledd regering framför att regera med Sverigedemokraternas stöd — ett moraliskt modigt beslut som kostade dem ungefär en fjärdedel av väljarstödet. Sedan svängde de tillbaka. Sedan svängde de igen. Partiets kompass är tekniskt sett fullt fungerande; den pekar bara på alla väderstreck samtidigt.

År 2022 klev Johan Pehrson in som partiledare och ledde Liberalerna tillbaka in i regeringssamarbetet med just det stöd man tidigare ansett vara en demokratisk farsot. Resultatet blev 4,6 procent av rösterna — ett tungt men pedagogiskt resultat som partiet nu studerar med den noggrannhet man tidigare ägnade åt skolresultat i PISA.

Aktuella frågor 2025-2026

På skolpolitikens område — partiets eviga kärleksaffär — driver Liberalerna inför valet 2026 frågan om lärarnas status, kunskapsskolan och mer resurser till elever med särskilda behov. Det är i grunden utmärkta förslag, noggrant utformade och välformulerade, och de har nu i varierande skepnad funnits i partiets valmanifest sedan ungefär millennieskiftet. Optimister kallar det uthållighet. Andra kallar det ett enda långt pressmeddelande.I migrationspolitiken intar Liberalerna en position som kan sammanfattas som: vi tycker att nuvarande politik är alltför hård, men vi stödde den regering som genomförde den. Partiet förespråkar en mer human flyktingpolitik och värnar om asylrätten i skarpare ordalag än sina regeringskollegor — vilket är berömvärt och hade varit ännu mer berömvärt om det åtföljdes av faktisk politisk makt att förändra något. Man protesterar elegant inifrån.

Liberalerna är ett av de partier som tydligast profilerat sig för EU-samarbete och ett stärkt civilt samhälle i spåren av Rysslands invasion av Ukraina. Här är partiets europeiska liberala DNA som tydligast, och man förespråkar bland annat ett förstärkt ukrainastöd och tätare försvarssamarbete inom EU. Detta är en fråga där L faktiskt har en sammanhängande och trovärdig linje — vilket gör det hela lite misstänkt, med tanke på hur övrig politik sett ut.

På rättspolitiken har Liberalerna under Tidö-avtalet accepterat en rad reformer kring utökad övervakning och polisiära befogenheter som man tidigare betraktade med liberal skepsis. Partiet motiverar detta med pragmatism och trygghetsbehovet. Det är en rimlig motivering. Den påminner dock om hur en person som är vegetarian av etiska skäl kan börja äta charkuterier ”för att det var det enda som serverades” — och sedan skriva ett debattinlägg om vikten av etiska matval.

Riksbulletinens omdöme

Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör
Jag bevakade de tyska fridemokraterna under deras kollaps 2024 och kan med viss melankoli konstatera att Liberalerna följer ett mönster jag känner igen från ett halvdussin europeiska länder: det lilla liberala partiet som är för förnuftigt för sin egen överlevnad. Det finns något rörande över ett parti som på fullaste allvar tror att väljarna belönar principfast ambivalens. Liberalerna är i grunden ett korrektiv — ett samvete på läktaren som ropar komplicerade påpekanden när alla andra hejar. Problemet är att läktarplatser inte ger utskottsplatser, och att riksdagens åttaprocentsspärr inte har något undantag för goda intentioner.