En medicin som får människor att äta mindre hyllas som ett hälsomirakel. Att detta samtidigt kan riva upp hela den ekonomiska modellen verkar ingen ha hunnit fundera på.

Å ena sidan är det naturligtvis positivt att färre människor dör av fetmarelaterade sjukdomar. Å andra sidan vilar en ansenlig del av den svenska ekonomin på att vi köper saker vi inte behöver. Och framför allt: livsmedel vi definitivt inte behöver. När GLP-1-preparaten nu rullar ut i bred skala ser vi konturerna av ett konsumtionsbortfall som ingen budgetproposition har tagit höjd för.

Strukturell aptitlöshet som makroekonomiskt problem

Axfood, ICA och Coop har i årtionden byggt sina marginaler på impulsköp i kassakön och storförpackningar av skumgodis. En befolkning som plötsligt nöjer sig med en halv portion utgör ett genuint hot mot den affärsmodellen. Analytiker talar redan om en «kalorirecession». Det är ett nytt ord, men känslan av ekonomisk ångest det väcker är bekant.

Professor Barbro Kåldolmar vid Handelshögskolan i Jönköping ser dock ljusglimtar. «Folk kommer att spendera pengarna på annat — kanske resor, kläder eller paddel», säger hon. Men hennes kollega docent Ingvar Dysterkvist vid samma institution är mindre optimistisk: «Vi har aldrig sett en hel nations aptit försvinna över en tioårsperiod. Livsmedelssektorn sysselsätter hundratusentals människor. De kan inte alla bli paddelinstruktörer.»

Finansminister Elisabeth Svantesson kommenterade utvecklingen med att regeringen «följer frågan noga». Det är samma formulering som användes om inflationen, elkrisen och bostadsbubblan. I samtliga fall visade sig det noga följandet bestå av att vänta tills katastrofen var ett faktum. Sedan tillsattes en utredning.

Optimisterna pekar på att sjukvårdskostnaderna kommer att sjunka drastiskt. Det stämmer sannolikt, och siffrorna ser lovande ut. Men erfarenheten säger att frigjorda resurser i svensk sjukvård inte återinvesteras — de försvinner in i regionernas administrativa svarta hål. Vi byter alltså fetmavård mot fler processledare för digital omställning.

Kvar står vi med en tunnare befolkning, en tunnare livsmedelsindustri och en statsbudget som fortfarande räknar med att svensken äter fredagsmys för femhundra kronor i veckan. Docent Dysterkvist sammanfattar läget med sedvanlig precision: «Det enda som verkligen kommer att växa är marknaden för begagnade byxor i storlek XXL.»

— Per-Erik Underskott, Ekonomikorrespondent, Riksbulletinen