Norsk kronprinsstyvson nekas fotboja — riskerar att behöva leva som vanlig människa
Marius Borg Høiby nekades elektronisk fotboja av norsk domstol och tvingas nu möta rättsväsendet utan accessoarer. Den norska kungafamiljen uppges vara bestörta över att inte ens en fotboja kan specialbeställas i guld.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Marius Borg Høiby nekades elektronisk fotboja av norsk domstol och tvingas nu möta rättsväsendet utan accessoarer. Den norska kungafamiljen uppges vara bestörta över att inte ens en fotboja kan specialbeställas i guld.
När jag var i Beirut under en helt annan typ av kris förklarade en libanesisk diplomat något tidlöst för mig. «Det enda som skiljer en prins från en fånge är kvaliteten på bojorna.» Orden ringar obehagligt sanna nu när Marius Borg Høiby Norge kungafamilj åter hamnar i rubrikerna. Kronprinsessan Mette-Marits son från ett tidigare förhållande nekades alltså fotboja av Oslo tingsrätt.
Privilegiets yttersta gräns: att inte ens få sitta bekvämt
Låt oss vara ärliga. I de flesta europeiska monarkier jag bevakat hanteras den här typen av familjebekymmer diskret, med en ambassadörstjänst i ett varmt land. Men Norge, detta oljesmörjda folkhem utan aristokratisk fingertoppskänsla, insisterar på att låta rättsprocessen vara offentlig. Som en källa i Bryssel förklarade för mig: «Skandinaverna vill alltid bevisa att de är normala, och det är det mest onormala man kan göra.»
Höiby är misstänkt för bland annat misshandel och hot. Han ville avtjäna eventuellt straff med fotboja, alltså i hemmets relativa komfort. Domstolen sade nej. Det är ungefär som att be om business class på en deporteringsflykt och bli hänvisad till mittensätet.
Professor emeritus Kjell-Arne Dansen vid Universitetet i Tromsø, specialist på skandinavisk straffpopulism, menar att beslutet är historiskt. «Vi har aldrig sett en person så nära tronen bli behandlad så nära normalt», säger Dansen. «Det skapar en konstitutionell identitetskris. Vad är poängen med att vara kunglig om man inte ens kan bära sin boja hemma?»
I Sverige, detta provinsiella kuriosum jag ibland tvingas rapportera från, har nyheten väckt både skadeglädje och igenkänning. Svenskarna, som själva förvarar sina kungliga skandaler bakom en vägg av tystnad och tabloidavtal, ser på Norge med en blandning av fasa och avund. Att ett kungahus kan producera den här typen av dramatik kräver trots allt en vitalitet som Bernadottarna slutade uppvisa någonstång kring Karl XV.
Marius Borg Høiby får nu förbereda sig för en rättegång utan de bekvämligheter han uppenbarligen vant sig vid. Norges kronprinspar har inte kommenterat saken, vilket i kungliga sammanhang är det närmaste man kommer ett skrik.