Kenya satsar på AI-sjukvård för de fattiga — algoritmerna rekommenderar att de slutar vara fattiga
Kenyas AI-drivna hälsoreformer skulle rädda liv men driver istället upp kostnaderna för landets mest utsatta. Som vanligt visar sig digital disruption främst vara disruptiv för dem som redan hade det värst.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Kenyas AI-drivna hälsoreformer skulle rädda liv men driver istället upp kostnaderna för landets mest utsatta. Som vanligt visar sig digital disruption främst vara disruptiv för dem som redan hade det värst.
När jag var i Nairobi förra året fick jag se framtiden med egna ögon. Den såg ut som en krånglande surfplatta på en vårdcentral utan stabilt elnät. Kenyas regering hade med internationella partners lanserat AI-system för att effektivisera sjukvården. Det var ett projekt som andades Silicon Valley-optimism i ett land där många inte har råd med en febernedsättande tablett.
Maskinen vet bäst — speciellt om den aldrig träffat en patient
Problemet är lika gammalt som teknologin själv: algoritmerna tränades på data som inte speglar verkligheten. Felaktiga diagnosförslag ledde till onödiga remisser och dyrare behandlingar. För människor som lever på under två dollar om dagen blev den digitala revolutionen en analog katastrof. Som en källa i Bryssel förklarade för mig: ”AI står i det här fallet för Actually Impoverishing.”
Det hela påminner förstås om Sveriges egen digitaliseringsiver inom vården. Skillnaden är att vi i Stockholm kallar det ”innovativ e-hälsa” medan Kenya ärligt erkänner att det inte fungerar. I det lilla landet Sverige skulle man behöva tre utredningar och en SOU innan man ens vågade uttala att något gått fel.
”Vi optimerade systemet för kostnadseffektivitet, inte för patienternas kostnader,” förklarade den påhittade men trovärdiga teknikrådgivaren James Mwangi-Patterson vid WHO:s digitaliseringsavdelning. ”Det är en subtil men viktig skillnad som vi planerar att utreda under nästa budgetperiod, möjligen nästa decennium.”
Internationella givare har redan flaggat för problemen men fortsätter att finansiera projekten. Det är den sortens kognitiva dissonans som kräver åratal av diplomatisk träning att upprätthålla. Jag har sett samma mönster i Dhaka, i Bogotá och i varje FN-korridor jag någonsin vandrat igenom. Pengar som ska hjälpa fattiga passerar alltid genom tillräckligt många konsultled för att själva bli utfattiga.
Kenyas hälsominister lovade i ett uttalande att reformerna ska reformeras. Det är trots allt den enda sanna universella hälsolösningen: att lova att nästa gång ska det bli bättre, medan algoritmerna tyst fortsätter att fakturera.
