Murakami skriver kvinnlig huvudperson — forskare utreder om det räknas som representation
Haruki Murakami har efter fem decenniers författarskap släppt en roman med en kvinnlig huvudperson. Nyheten har skakat om den litterära världen på ett sätt som avslöjar mer om dess förväntningar än om romanen själv. Experter inom genusvetenskap och narratologi mobiliserar nu för att avgöra om detta är ett genombrott eller en sofistikerad provokation.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Haruki Murakami har efter fem decenniers författarskap släppt en roman med en kvinnlig huvudperson. Nyheten har skakat om den litterära världen på ett sätt som avslöjar mer om dess förväntningar än om romanen själv. Experter inom genusvetenskap och narratologi mobiliserar nu för att avgöra om detta är ett genombrott eller en sofistikerad provokation.
Att Murakami — mannen som förvandlade den enigmatiska, i princip stumma unga kvinnan till ett eget litterärt fält — nu låter en kvinna bära berättelsen framåt är naturligtvis ingen triviell händelse. Det är, för att tala med Benjamin, ett ögonblick då historiens ängel tvingas vända sig om. Frågan är bara om ängeln denna gång bär ett öronhänge av Murakami-modell eller faktiskt har en inre monolog.
Från objekt till subjekt — en strukturell förskjutning av epistemisk dignitet
Professorn i komparativ narratologi vid Lunds universitet, Sverker Blickfält, beskriver händelsen som «epokgörande men potentiellt destabiliserande». «Vi har i decennier byggt hela forskningstjänster kring Murakamis manliga subjektsposition och dess förhållande till det mystiska feminina. Om kvinnan nu plötsligt talar själv riskerar vi att behöva ompröva minst fyra doktorsavhandlingar», säger han till Riksbulletinen.
Det bör understrykas att Murakamis kvinnliga gestalter hittills främst fungerat som atmosfäriska rekvisita. De har varit drömska, sexuellt tillgängliga och ontologiskt frånvarande. Att en av dem nu får lov att vara protagonist liknar, i Bourdieus termer, en omfördelning av symboliskt kapital av historiska proportioner. Butler hade förmodligen kallat det en performativ intervention i den heteronormativa berättarmatrisen.
Från den svenska bokbranschen hörs försiktig optimism blandad med logistisk panik. Förlaget meddelar att man ändrat den planerade omslagsbilden — en kvinna sedd bakifrån i motljus — till en kvinna sedd framifrån i motljus. «Vi vill signalera agentskap», förklarar en förlagsredaktör som vill vara anonym.
Kulturminister Parisa Liljestrand har ännu inte kommenterat romanen. En tjänsteman på Kulturdepartementet uppger dock att man «följer situationen noga» och överväger att tillsätta en utredning om huruvida japansk samtidsfiktion omfattas av den nationella jämställdhetsstrategin. Tidningen Expressen har redan publicerat tre åsiktstexter, varav två kräver att Murakami ber om ursäkt och en som hyllar honom som feminist.
Romanen utkommer på svenska till hösten, och den enda säkra slutsatsen är att den kommer att bli föremål för fler läsningar än faktiska läsare.