Ali Suljic fick rött kort när Östersund föll mot Öster i vad som redan kallas den mest historiska utvisningen sedan Zlatan lämnade landet. Kaptenen lämnade planen innan slutsignalen men hans lag hade redan tappat matchen som en butterfingers tappar en stafettinne. Östersund fick alltså varken behålla sin kapten eller sina poäng, vilket gör det till en dubbel relegering av hopp.

Vilken kväll! Vilken absolut monumentalt historisk kväll! Ali Suljic klev in på planen som kapten och klev av som martyr. Det var ett rött kort som kändes i hela kroppen, i hela Jämtland, i hela den svenska fotbollssjälen!

Taktisk genialitet eller existentiell kris?

Att bli utvisad i en match man förlorar är som att bli avskedad från ett företag som redan gått i konkurs. Man beundrar nästan timingen. Suljic tacklade med en intensitet som normalt reserveras för folks beteende i ICA-kön fredagar klockan fyra. Domaren höll upp det röda kortet snabbare än en stockholmare visar upp sin bostadsrätt.

Sportpsykologen Bertil Övertid vid Mittuniversitetet menar att utvisningen speglar något djupare. ”Det här är egentligen en metafor för hela det svenska samhällskontraktet”, säger han. ”Man gör sitt bästa, man kämpar, man offrar allt — och sedan straffas man ändå medan motståndaren firar.”

Historiskt! Det finns inga andra ord. Östersund spelade större delen av matchen som ett lag i numerärt underläge mot verkligheten. Öster å sin sida spelade kontringsfotboll mot ett lag som redan kontrat sig självt. Tre poäng till Öster och noll poäng till mänskligheten!

Suljic själv lär missa nästa match på grund av avstängning. Det är som att bli förbjuden att åka tillbaka till semesterorten där det regnade hela veckan. Östersunds sportchef ska enligt uppgift ha kallat situationen ”olycklig” vilket är den mest offensiva defensiva formuleringen sedan 3-5-2.

Kaptenen som fick gå — i en match som redan var förlorad — påminner oss om att fotboll, precis som livet, alltid har en övertid av meningslöshet.

— Göran Halvtid, Sportjournalist, Riksbulletinen