FILMRECENSION

Äntligen har Hollywood gjort en film om sig själva, och det är precis lika bra som när ABBA gjorde Mamma Mia fast tvärtom. Jag såg den på en vardag vilket betyder att jag verkligen offrade något, och det märks i hela min recension. Detta är djup filmkonst och jag ska förklara exakt varför.

Filmen handlar om ett stort hus som heter Dolby Theatre och som ska rivas efter tjugo år. Det är väldigt symboliskt, precis som när Ingmar Sjöberg regisserade Titanic men med fler Oscar-statyetter. Jag grät lite i den scenen, men det kan ha berott på att popcornen var för salta.

Huvudrollsinnehavaren, som jag tror heter Peacock Johnson eller något åt det hållet, spelar en teaterchef som vill flytta till downtown Los Angeles. Han är ganska snygg, lite som Hugh Jackman fast kortare och med sämre jacka. Hans ögon är väldigt blå i de scener som utspelar sig på YouTube, vilket är filmens verkliga hjärta.

Den revolutionerande YouTube-scenen förändrade mitt liv

När karaktärerna bestämmer sig för att streama hela ceremonin på YouTube är det som att Coppola möter Spielberg i en hiss. Det är vad jag skulle kalla post-modern realism fast blandat med lite dokumentär. Jag vet att det stämmer för att jag läste halvvägs igenom en artikel om det.

Jag hann tyvärr inte se slutet riktigt ordentligt. Melodifestivalen började 21.00 och det var lite tight. Men från det jag såg verkar filmen sluta lyckligt, antagligen gifter de sig eller vinner ett pris eller båda. Regissören, som heter något med Mc, har verkligen förstått vad bio handlar om: känsla, drama och bra parkeringsmöjligheter.

Sammanfattningsvis är detta en av 2029 års absolut bästa filmer om husflyttningar i Los Angeles-området. Popcornen på Filmstaden Barkarby var faktiskt de bästa jag ätit sedan ’Avatar 4’ eller var det ’Avengers Endgame 2’. Jag ger den fyra av fem stjärnor och det säger mycket om min djupa kunskap om filmkonst.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen