FILMRECENSION

Äntligen har Hollywood gjort en dokumentär om zombies som verkligen förstår genren! Jag såg den på SXSW-festivalen i Austin, som ligger någonstans i Frankrike tror jag. Regissören Rod Serling har verkligen överträffat sig själv den här gången.

Låt mig börja med det viktigaste: popcornen var ljumma. Det är ett stort minus. Man kan inte uppleva en zombiefilm på rätt sätt med ljumma popcorn. Det borde arrangörerna veta vid det här laget.

Filmen handlar om en svart zombie, precis som titeln antyder. Huvudrollen spelas av en väldigt snygg skådespelare vars namn jag inte kom ihåg men han påminde om den där killen från Melodifestivalen 2019. Den som vann. Eller kom trea.

Serlings vision om storm och zombies — ett mästerverk?

Den andra filmen på festivalen hette Stormbound, vilket jag tyckte var ett bra namn på en zombiefilm. Regissören heter förmodligen också Serling. Det är samma familj, det syns tydligt på stilen. Dokumentärformen är ett djärvt val som påminner om Schindlers lista men med mer väder.

Jag hann tyvärr inte se hela Black Zombie eftersom Melodifestivalens deltävling startade klockan 20.00. Jag sprang ut efter ungefär 40 minuter. Men de minuterna var genuint kraftfulla. Speciellt scenen med regnet. Eller var det snö? Det var i alla fall vått.

Som filmkritiker ser jag saker som andra missar. Den här trilogin — för det är en triologi om tre filmer — handlar egentligen om den mänskliga ensamheten i en modern tid. Det är min analys och den är djup. Serling skulle ha blivit stolt. Den döde Serling alltså, inte den levande.

★★★★☆
4/5

Fyra av fem — killen i huvudrollen var snygg och regnet såg äkta ut.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen