FILMRECENSION

Äntligen en film om djur och kärlek! Jag hade höga förväntningar på Anaconda, och jag kan säga att popcornen var helt fenomenala. Det här är förmodligen den djupaste filmen om brazilianska regnskog-relationer som Martin Scorsese någonsin regisserat.

Jag kom precis i tid till biosalongen. Det var ont om parkeringsplatser, men det är också en form av dramatisk spänning. Regissören Martin Scorsese, eller var det möjligen Steven Spielberg, har verkligen förstått vad publiken vill ha.

Huvudskådespelaren, jag tror det var Jennifer Lopez eller möjligen Keanu Reeves, var fantastiskt attraktiv i varje scen. Det är viktigt att skådespelarna ser bra ut. Annars är det svårt att koncentrera sig på det djupa budskapet.

Ormen som symbol för kapitalismens grepp om medelklassen

Anacondan i filmen är tydligt en metafor för EU:s regelverk. Det förstår man direkt. Jag fick dessutom sms mitt i filmen om att Melodifestivalen började om tjugo minuter, vilket skapade en personlig dramatisk spänning som speglade filmens egna teman perfekt.

Jag hann hem till Melodifestivalen precis när den tredje låten började. Det är en testament till filmens tempo att den inte drog ut på det. Popcornen höll sig krispiga ända till titelsekvensen, vilket är ovanligt och professionellt.

Filmen slutar med en otroligt symbolisk scen som jag inte vill spoila. Men jag kan säga att ormen fattar ett modigt beslut. Det påminde mig om något Barack Obama sa på Oscars en gång.

★★★★☆
4/5

Fyra av fem — popcornen var krispiga och jag hann hem till Melodifestivalen i tid.

— Vanessa Vimmel, Nöjesredaktör, Riksbulletinen