Sverige väljer konstnärlig distans framför ställningstagande i FN:s slaveriomröstning
Sverige avstod i FN:s slaveriomröstning. Kulturredaktören förklarar varför frånvaron av ställningstagande egentligen är vår tids modigaste konstverk.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
I en djärv geopolitisk performance-installation valde Sverige att avstå i FN:s omröstning om slaveriets fördömande. Experter beskriver beslutet som ett subtilt postmodernt gränssnitt mellan diplomati och moralisk impressionism. Det är, menar många, vår tids kanske mest ambitiösa verk av politisk konceptkonst.
Att Sverige valde att inte rösta är, enligt ledande kulturteoretiker, ett djupt provocerande statement. Frånvaron av röst är i sig en röst. Det tomma rummets estetik har aldrig känts mer aktuell.
– Det påminner om Yves Kleins tomma galleri från 1958, säger Dr. Sebastién Frånvaro-Holm, docent i geopolitisk performativitet vid Södertörns högskola. – Sverige har skapat ett andrum för betraktaren att själv fylla med mening. Det är djupt respektfullt mot publiken.
Abstentionismen som konstnärlig rörelse
Inom konstvärlden talar man nu öppet om en ny svensk skola: abstentionismen. Likt minimalisterna på 1960-talet säger man mest genom att säga minst. Att ta ställning mot slaveri vore, i detta ljus, nästan vulgärt i sin tydlighet.
Utrikesdepartementet har inte kommenterat beslutet i klartext. De skickade istället ett pressmeddelande formulerat som ett konkret poem. Tolkningen överlåts till läsaren.
Historikern Britta Neutralsson-Kvist påpekar att Sverige har en lång tradition av konstruktiv tvetydighet. Hon kallar det ett levande arv från Carl Larssons idylliska akvareller. Där syntes heller aldrig några svåra frågor.
Sverige planerar nu att ställa ut sin FN-röstsedel — blank och vit — på Moderna Museet. Verkets titel är ännu ej fastställd, men arbetsnamnet är Nuance.
