Erling Haaland har skänkt världens dyraste bok till sin hemstad Bryne. Kulturvärlden är i uppror. Ingen är säker på om det är filantropi eller konceptkonst.

Erling Haaland, känd för att placera bollar i nät, har nu placerat en bok i ett bibliotek. Boken, värderad till astronomiska summor, anländer till Bryne som ett monument över kapitalets möte med kulturen. Det är engest som säger mer om vår tid än tusen målskyttar någonsin kan göra.

Gåvan som omförhandlar förhållandet mellan kropp och intellekt

Konstvetaren Sigrid Meiningsdjup vid Institutet för Kulturell Spänning är inte förvånad. ”Haaland rör sig här i ett fält mellan det atletiska och det epistemologiska,” säger hon. ”Boken är egentligen en spegel. Vi ser oss själva i dess guldsnitt.” Få journalister ställde följdfrågor.

Att gåvan ges till en småstad är naturligtvis ingen tillfällighet. Bryne representerar periferin, det rurala, det outsagda i den norska själen. Haaland återvänder inte som son. Han återvänder som kurator.

Boken i sig tycks vara sekundär. Det är handlingen som bär meningen. Att överlämna något oläsbart dyrt till en plats som aldrig begärde det är, i sin kärna, ett djupt duchampsk gest.

Kulturminister Bengt Tolkningsson välkomnade donationen med ett pressmeddelande på fjorton sidor. ”Detta bevisar att idrotten äntligen förstått sin roll i det kulturella ekosystemet,” skrev han. Han nämnde inte boken vid namn. Troligen har han inte sett den.

Haaland själv kommenterade gåvan med orden ”det kändes rätt.” Konstvärlden har redan publicerat trettiotvå essäer om vad han egentligen menade.

— Fatima Tolkningsram, Kulturredaktör, Riksbulletinen