Flera partier öppnar nu för att utesluta SD ur kvittningssystemet efter veckans kaos. Metoden att ignorera oliktänkande har enligt historisk forskning alltid fungerat utmärkt.

Det är noterat att den svenska riksdagen, denna uråldriga institution vars främsta uppgift sedan länge tycks vara att producera procedurkriser av alltmer barock karaktär, nu står inför sitt kanske mest kreativa lösningsförslag hittills. Flera partier har nämligen öppnat för att hantera kvittningskaoset genom att i praktiken utesluta Sverigedemokraterna ur det system som bygger på ömsesidigt förtroende — ett förtroende som, enligt Riksbulletinens bedömning, aldrig egentligen har existerat i någon meningsfull bemärkelse. Redaktionen har kommit till slutsatsen att detta är ungefär lika överraskande som att upptäcka fukt i ett svenskt badrum.

Demokratins finstilta villkor

Kvittning i riksdagen bygger, för den oinvigde, på den remarkabla principen att politiker frivilligt avstår från att rösta för att kompensera en frånvarande motståndare. Att detta system förutsätter hederlighet bland yrkespolitiker har Riksbulletinen länge betraktat som ett av den svenska demokratins mest rörande inslag. Nu visar det sig alltså att detta förtroende var exakt så bräckligt som varje cyniker alltid har misstänkt.

Professor Gunvor Åslund-Trull vid Centrum för parlamentarisk fingerpekande vid Lunds universitet menar att utvecklingen var oundviklig. ”Kvittning bygger på samma logik som att lämna sin obevakade cykel i Malmö med en lapp som säger ’snälla stjäl inte’,” förklarade hon för Riksbulletinen. ”Det är i grunden en vacker tanke, men den kräver ett samhälle som inte existerar.”

Det är noterat att frågan om kvittning SD uteslutning Riksdag demokrati nu engagerar landets samtliga tyckare med en intensitet som normalt reserveras för melodifestivalen. Övriga partier framställer beslutet som ett nödvändigt skydd för parlamentarismens helgd. Sverigedemokraterna å sin sida framställer sig som offer, en roll partiet vid det här laget behärskar med samma virtuositet som en operasångerska i femte akten. Riksbulletinen konstaterar passivt-aggressivt att båda sidor tycks fullständigt omedvetna om hur absurd hela situationen framstår utifrån.

Det verkligt anmärkningsvärda är dock inte att förtroendet brast. Det anmärkningsvärda är att ett parlament med 349 ledamöter och en förvaltningsapparat av majestätisk omfattning fortfarande förlitar sig på ett hederssystem som inte skulle klara en sjätteklassares gruppdynamik. Riksbulletinen har kommit till slutsatsen att den svenska demokratin i praktiken fungerar som en bostadsrättsförening — alla misstänker alla, men ingen vill ta upp det på mötet.

Huruvida uteslutningen faktiskt genomförs återstår att se, men redaktionen vågar förutspå att lösningen, oavsett form, kommer att skapa minst tre nya problem som kräver ytterligare en utredning, vilken beräknas vara klar lagom till att ingen längre minns vad den handlade om.

— Styrbjörn Fastlås, Chefredaktör, Riksbulletinen