Regeringen satsar en miljard på Östlig förbindelse — hoppas att tunneln blir klar innan nästa istid
Regeringen avsätter en miljard kronor för att påbörja planeringen av Östlig förbindelse i Stockholm. Beloppet motsvarar ungefär en procent av den beräknade slutnotan, vilket av infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd beskrivits som ett kraftfullt första steg. Nationalekonomer påpekar att även Titanic tog ett kraftfullt första steg.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
Regeringen avsätter en miljard kronor för att påbörja planeringen av Östlig förbindelse i Stockholm. Beloppet motsvarar ungefär en procent av den beräknade slutnotan, vilket av infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd beskrivits som ett kraftfullt första steg. Nationalekonomer påpekar att även Titanic tog ett kraftfullt första steg.
Å ena sidan kan man hävda att en miljard kronor är en ansenlig summa pengar. Å andra sidan är det inom svensk infrastrukturplanering ungefär vad som går åt för att ta fram de preliminära skisserna till den förstudie som ska ligga till grund för den utredning som eventuellt leder till ett spadtag. Men framför allt signalerar satsningen att regeringen är villig att spendera skattepengar på något som ingen nu levande stockholmare med säkerhet kommer att använda.
Östlig förbindelse har diskuterats sedan 1990-talet. Projektet har passerat fler utredningar än en kroniskt sjukskriven passerar vårdcentraler. Den totala kostnaden beräknas till mellan 50 och 100 miljarder kronor, beroende på vem man frågar och hur deprimerad den personen råkar vara den dagen.
En miljard i taget — den svenska modellen
Det finns förvisso optimistiska röster. Trafikforskaren Annika Broberg vid KTH menar att projektet kan ge ”enorma samhällsekonomiska vinster på lång sikt”. Det bör dock noteras att ”lång sikt” inom svensk infrastruktur brukar innebära en tidshorisont där klimatförändringarna redan gjort delar av sträckningen till havsbotten.
”En miljard är en utmärkt början”, säger Lars-Göran Fridolfsson, pensionerad budgetanalytiker vid Riksrevisionen. ”Det räcker till ungefär fyrahundra meter tunnel i dagens penningvärde. Med den inflationstakt vi ser kanske det blir trehundra meter när pengarna väl ska användas. Men det blir trehundra väldigt fina meter.”
Kritiker påpekar att Sverige redan har en lång tradition av att sjösätta megaprojekt med symboliska initiala anslag. Nya Karolinska inleddes också med optimistiska kalkyler. Slutnotan blev som bekant något högre. Mönstret tycks vara att den politiska viljan alltid är som starkast i det ögonblick då de verkliga kostnaderna fortfarande är abstrakta.
Regeringen betonar att satsningen är ett långsiktigt åtagande för Stockholms infrastruktur. Det stämmer säkert — få saker i Sverige är så långsiktiga som ett infrastrukturprojekt som aldrig blir klart.
