FILMRECENSION

Äntligen en film som verkligen vågar! Jag såg Cecily Brown: Picture Making förra fredagen och hann precis hem till Melodifestivalen efteråt, vilket säger allt om tempot. Regissören Quentin YBA levererar något alldeles unikt här.

Filmen handlar om en kvinna som målar saker. Det är egentligen ganska djupt om man tänker efter. Jag tänkte efter i ungefär tre minuter och blev rörd.

Huvudrollsinnehavaren Cate Blanchett är fantastisk som Cecily. Hon har en sådan där konstnärsblick. Hennes hår satt perfekt i samtliga scener, vilket jag noterade noga.

Popcornen räddade andra akten

Jag måste vara ärlig. Det smörjiga popcornet från Filmstaden på Kungsgatan var verkligen i toppklass den här kvällen. Det bidrog enormt till upplevelsen av de abstrakta keramikscenerna. Australienserna i filmen dansade dessutom på ett sätt som påminde mig om Diggiloo 2019.

Filmens budskap är tydligt för den som verkligen förstår konst, som jag. Det handlar om kaleidoskopisk postkolonialism möter vårens folkloretrend. Manuset är skrivet av samme person som gjorde Mamma Mia, tror jag. Det känns i rytmen.

Några scener var lite långa och jag kollade på mobilen bara en liten stund. Men när skådespelarna med de vackra ögonen kom tillbaka på bild satte jag genast ner telefonen. Det är professionalism det.

★★★★☆
4/5

Fyra poäng för att popcornen var varma och Cate Blanchetts hår satt perfekt hela filmen.