Nationaldagsfirandet i Stockholm bantades i år som en säkerhetspolitisk markering. Resten av Europa undrar fortfarande varför Sverige har en parad överhuvudtaget.

När jag var i Beirut under sommaren 2006 brukade lokalbefolkningen förkorta sina bröllopsprocessioner när granatsplitter slog ner i närheten. Det var pragmatism, inte symbolpolitik. I Stockholm har man nu gjort samma sak — fast utan granatsplitter, och med en presskonferens efteråt.

Att den symboliska paraden rumphuggdes presenterades som ett tecken på att kriget kryper närmare. Som en källa i Bryssel förklarade för mig: ”Sverige är det enda landet som varnar för krig genom att skära ner på festligheterna. I alla andra länder gör man tvärtom.”

Försvarsviljan mäts nu i avklippta fanborgar

Militärstrategen och pensionerade överstelöjtnanten Rolf-Bertil Sköldevall vid Totalförsvarets paradinstitut menade att beslutet var helt rätt. ”En kortare parad skickar en tydlig signal till Ryssland. Varje struken pluton motsvarar ungefär tre diplomatiska noter,” sa han. Han tillade att nästa steg vore att ställa in paraden helt, vilket enligt hans beräkningar skulle motsvara ett fullt Nato-toppmöte.

Det provinsiella i det hela är förstås att Sverige tror att någon tittar. I Paris förkortas militärparaden på Champs-Élysées ibland med tio minuter av rent logistiska skäl. Ingen tolkar det som geopolitik. Men i Sverige har man aldrig riktigt förstått skillnaden mellan att göra något och att berätta att man gör något.

Det verkligt fascinerande är den svenska förmågan att förvandla varje liten justering till en existentiell fråga. En struken musikkår blir ett bevis på att den liberala världsordningen vittrar. En omdirigerad kortege blir en kommentar om Europas framtid. Allt detta medan faktiska krig pågår inom tre timmars flygtid.

I Tallinn, där jag åt middag med en estnisk försvarsattaché förra hösten, skrattade man hjärtligt åt nyheten. ”Vi har haft kriget i trädgården i åttio år,” sa hon. ”Vi kompenserar inte med kortare parader — vi kompenserar med längre värnplikt.”

Sveriges försvarsförmåga kanske inte avskräcker någon fiende, men landets förmåga att göra en kalenderändring till en riksangelägenhet förblir oöverträffad.

— Sonja Avvikelse, Utrikesredaktör, Riksbulletinen