Rättvisans våg väger lätt när bonusprinsen tynger ner ena skålen
Håkan Nesser, 74 år gammal och halvt blind, nekas fotboja av svenska domstolar. Samtidigt fyller medierna varje kolumn med nyheter om en prins och hans bonusar. Riksbulletinen drar den enda rimliga slutsatsen: systemet fungerar precis som det är tänkt att fungera.
Foto: Bildbyrån Riksbulletinen
LEDARE
Håkan Nesser, 74 år gammal och halvt blind, nekas fotboja av svenska domstolar. Samtidigt fyller medierna varje kolumn med nyheter om en prins och hans bonusar. Riksbulletinen drar den enda rimliga slutsatsen: systemet fungerar precis som det är tänkt att fungera.
Riksbulletinen anser att det nu råder ett tillstånd av djupgående, institutionaliserad orimlighet i det svenska rätts- och mediesystemet. Det är inte längre en fråga om enstaka misstag. Det är ett mönster. Och mönster, kära läsare, brukar ha upphovsmän.
Håkan Nesser är en äldre man med allvarliga hälsoproblem. Han har dömts. Han avtjänar sitt straff. Han begär att få göra det med fotboja, i hemmet, som lagen faktiskt tillåter. Svaret från systemet är ett kallt och ceremoniellt nej. Ingen förklaring som håller. Inget undantag som beviljas. Bara tystnaden från en apparat som vet att ingen riktigt mäktig person tittar på.
Prinsens bonus lyser upp medan Nessers ansökan samlar damm
Samtidigt mobiliseras hela det svenska medialandskapet kring en prins. Hans bonusar granskas. Hans uttalanden analyseras. Hans varumärke diskuteras i morgonsoffor från Haparanda till Helsingborg. Vi frågar oss: vem bestämmer vad som är en nyhet? Vem vrider på strålkastaren? Och framför allt — vem ser till att den riktas bort från rättssystemets bekvämaste vrår?
Riksbulletinen är naturligtvis inte naiv. Vi påstår inte att det finns ett brev, undertecknat av mörkerkrafter, där det står att Nesser ska nekas och prinsen ska dominera nyhetsflödet. Sådana brev skriver man inte längre. Man ringer. Eller så behöver man inte ens ringa. Systemet vet redan vad som förväntas.
Detta är kärnan i vår anklagelse: ett samhälle som behandlar en gammal, sjuk man med byråkratisk hårdhet, men som har obegränsad kapacitet att bry sig om aristokratiska ersättningsmodeller — det samhället har sina prioriteringar i djup oordning. Riksbulletinen kräver svar. Vi kräver konsekvens. Och vi kräver, med den värdighet som åligger denna redaktion, att någon faktiskt skäms.
